Ny sida...
Guess what?
För att läsa dagens inlägg häng med till denna adress:
uglybird.se
Yes, min alldeles egna adress!
För att läsa dagens inlägg häng med till denna adress:
uglybird.se
Yes, min alldeles egna adress!
Parkeringsinferno...
En märklig situation uppkom idag då Frallan skulle hämtas. Parkeringen framför huset var upptagen:
Jag blev så chockad att jag satte fingret för linsen... Mitt framför grindstolparna, (red anm: inte på trottoaren utan på på vägen) stod rollatorn. Pappa hade besök. Märkligt... Det var ganska nära att vi klippte den ska jag erkänna... Fotograferade den på väg ut från far, behövde lugna ner mig lite...
Balkongbevis. Visserligen hade jag inte hunnit plantera de sista fröna på denna bild, men nu är det klart. Nu är det bara att invänta försommaren då dessa blivande godingar skall ut om dagarna och in på nätterna tills nätterna är tillräckligt varma för att låta dem stå ute dygnet om. Råkade köpa mycket frostkänsliga växter, inte så listigt.
Skafferiet har fått sina gula hyllremsor också. Nu får vi se om skafferiet kommer att få vara kvar i blivande köksrenovering, men tills dess är det prydligt fixat med påskiga hyllremsor. (Läs: jag kommer inte byta ovsett påskens vara eller inte vara).
Råkade köpa ett par typiskt inte fotriktiga skor idag. Wops. Men de skulle göra sig så himla bra till min nya kjol...
Har inte dock helt bestämt mig än. En del av mig hade lovat mig själv att aldrig någonsin använda ett par sånna där sandaler... En annan del av mig tycker att de är jättefina. Och de var snygga till jeans oxå... Vi får se hur jag gör om jag behåller dem eller inte...
Bilden är lånad från skopunkten.se.
Fick en massa vårkänslor också och trillade in på en blomsteraffär...
En vårbukett gör vem som helst glad!
Jag blev så chockad att jag satte fingret för linsen... Mitt framför grindstolparna, (red anm: inte på trottoaren utan på på vägen) stod rollatorn. Pappa hade besök. Märkligt... Det var ganska nära att vi klippte den ska jag erkänna... Fotograferade den på väg ut från far, behövde lugna ner mig lite...
Balkongbevis. Visserligen hade jag inte hunnit plantera de sista fröna på denna bild, men nu är det klart. Nu är det bara att invänta försommaren då dessa blivande godingar skall ut om dagarna och in på nätterna tills nätterna är tillräckligt varma för att låta dem stå ute dygnet om. Råkade köpa mycket frostkänsliga växter, inte så listigt.
Skafferiet har fått sina gula hyllremsor också. Nu får vi se om skafferiet kommer att få vara kvar i blivande köksrenovering, men tills dess är det prydligt fixat med påskiga hyllremsor. (Läs: jag kommer inte byta ovsett påskens vara eller inte vara).
Råkade köpa ett par typiskt inte fotriktiga skor idag. Wops. Men de skulle göra sig så himla bra till min nya kjol...
Har inte dock helt bestämt mig än. En del av mig hade lovat mig själv att aldrig någonsin använda ett par sånna där sandaler... En annan del av mig tycker att de är jättefina. Och de var snygga till jeans oxå... Vi får se hur jag gör om jag behåller dem eller inte...
Bilden är lånad från skopunkten.se.
Fick en massa vårkänslor också och trillade in på en blomsteraffär...
En vårbukett gör vem som helst glad!
Just crazy...
Det har varit en helg utan några som helst förpliktelser, mycket skönt.
I lördags gjorde jag en spontantur till Carin och pysslade lite. Uppdraget var att testa hennes tuschpennor, Copics Ciao (rätta mig om det inte är Ciao Carin) och Promarkers för att få testa lite hur det är att måla med sådana. Jag har aldrig målat med tusch även om jag har ritat motiv som skulle hade varit perfekt att färglägga med sådana. Både Copics och Promarkers var helt fantastiska att hålla på med. Jag trodde det skulle va häftigt, men aldrig att det skulle vara SÅ häftigt. Funderar på att investera själv. Det är nyttigt för själen att vara kreativ.
Sen var Carin och jag ännu mer spontana och åkte ut på äventyr till Krokom och shoppade lite. En sandfärgad långkjol blev inhandlat, en sån med lite spets nertill och vidd i kjolen som för tankarna till vilken sommardag som helst. Kommer bli tokfint med sandaler till. Väldigt romantisk och somrig.
Idag har jag planterat frön som skall växa upp till vackra sommarblommor till balkongen. Det blir röda och orangea buskkrasse och fjärilskrasse och en kruka med hollyhocks (stockrosor i fantastiska färger) om allt går som det ska. Det började klockrent med att jag planterade ett gäng frön, ringde pappa för att få lite råd och han upplyser om att de där fröna ska blötläggas ett dygn innan de planteras. Snopet. Bara att gräva upp fröna. Några sorter gick hur som helst att plantera direkt och så blev det. Nu är det bara att invänta att de blommar upp och blir fantastiska.
I fredags var det feber, igår kväll var det ännu mer feber (det tog på krafterna att pyssla) och idag har jag stundvis varit liggandes. Jag är uppriktigt sagt väldigt väldigt trött på den här skiten nu. Vilken jäkla lyx att bara få må helt bra en dag. Försöker komma ihåg att det här går i skov och att det kommer att bli bättre. Men det är tugnt just nu.
I fredags var jag och Carin på stan en vända och shoppade lite förövrigt, den här kavajen föll jag direkt för. Kunde inte låta bli... Väldigt användbar både till vardags och fest! Har letat efter den här modellen också så det föll sig väldigt lämpligt att den fanns i olivgrönt nu. Matchar mina ögon perfekt! ;)
Bilden är lånad från MQ.se
Nu är det dags för en ny vecka och nya möjligheter! ;)
Idag har jag planterat frön som skall växa upp till vackra sommarblommor till balkongen. Det blir röda och orangea buskkrasse och fjärilskrasse och en kruka med hollyhocks (stockrosor i fantastiska färger) om allt går som det ska. Det började klockrent med att jag planterade ett gäng frön, ringde pappa för att få lite råd och han upplyser om att de där fröna ska blötläggas ett dygn innan de planteras. Snopet. Bara att gräva upp fröna. Några sorter gick hur som helst att plantera direkt och så blev det. Nu är det bara att invänta att de blommar upp och blir fantastiska.
I fredags var det feber, igår kväll var det ännu mer feber (det tog på krafterna att pyssla) och idag har jag stundvis varit liggandes. Jag är uppriktigt sagt väldigt väldigt trött på den här skiten nu. Vilken jäkla lyx att bara få må helt bra en dag. Försöker komma ihåg att det här går i skov och att det kommer att bli bättre. Men det är tugnt just nu.
I fredags var jag och Carin på stan en vända och shoppade lite förövrigt, den här kavajen föll jag direkt för. Kunde inte låta bli... Väldigt användbar både till vardags och fest! Har letat efter den här modellen också så det föll sig väldigt lämpligt att den fanns i olivgrönt nu. Matchar mina ögon perfekt! ;) Bilden är lånad från MQ.se
Nu är det dags för en ny vecka och nya möjligheter! ;)
Så mycket att göra...
Idag har varit en konstig dag, fullt upp hela tiden. Dock feberfri idag, mer än vad man kan säga om de senaste dagarna.
Ikväll blev det en liten utflykt till kungsgården, där var våren i full gång och på sedvanligt vis var det översvämning. Finns det något roligare än att gräva vattengångar i leran och göra logistiskt smarta vattenvägar? ;) Åhh jag tycker det är lika roligt nu som när jag var liten. Idag var det dessutom upp till bevis för nya goretex-skorna. De var vattentäta!
Och där pekar jag på bollen som Frallan lagt i vattnet...
Gräva gräva, så mycket att göra och så lite tid!
Det där måste ju ses som vardagsträning? Jag kan inte stå och gräva speciellt många minuter innan min rygg kollapsar, men det är ju liksom rolig träning? Sen agerade jag lite arbetsledare en stund. =) Det blev ganska bra till slut, men med bara skor och pinnar och Frans till hjälp så blev det inte optimalt direkt... Det blir som förra våren, man får ta det lite varje gång. =)
Nu är det läge för ett skumbad för att dämpa den värk jag lär få imorgon som tack för att jag hjälpt naturen lite att bekämpa översvämning =)
Ikväll blev det en liten utflykt till kungsgården, där var våren i full gång och på sedvanligt vis var det översvämning. Finns det något roligare än att gräva vattengångar i leran och göra logistiskt smarta vattenvägar? ;) Åhh jag tycker det är lika roligt nu som när jag var liten. Idag var det dessutom upp till bevis för nya goretex-skorna. De var vattentäta!
Och där pekar jag på bollen som Frallan lagt i vattnet...
Gräva gräva, så mycket att göra och så lite tid!
Det där måste ju ses som vardagsträning? Jag kan inte stå och gräva speciellt många minuter innan min rygg kollapsar, men det är ju liksom rolig träning? Sen agerade jag lite arbetsledare en stund. =) Det blev ganska bra till slut, men med bara skor och pinnar och Frans till hjälp så blev det inte optimalt direkt... Det blir som förra våren, man får ta det lite varje gång. =)
Nu är det läge för ett skumbad för att dämpa den värk jag lär få imorgon som tack för att jag hjälpt naturen lite att bekämpa översvämning =)
En busschaufför, en busschaufför...
Som ni vet råkade min gitarr ut för vad jag misstänker var sabotage. Det har nu också åtgärdats som ni vet. Dock kände jag att tonerna var tveksamma och jag var en smula nervös över att allt inte stod helt rätt till. Skickade ett sms till Urban som snäll som han är mötte upp mig 20 min innan kursen börjar för att se om han kunde hjälpa mig. Han hade aldrig varit med om ett stallben som spruckit på så vis bara sådär och två strängar som gått av på grund av det... Tokigt. Det styrker mina misstankar om sabotage...
Jajjemen... Han lyckades hur som helst styra upp tonerna och nu är gitarren frisk igen och jag kan inte längre skylla ifrån mig för att det inte låter som det ska...
Idag har vi haft gitarrorkester på kursen. Jajjemen, spelat "Love me tender" i olika stämmor. Vi var bara tre personer idag, den nervösa kvinnan, 19-åriga tjejen och så jag. Orkestern var väl inte jättelyckad om jag ska vara helt ärlig... Det lät lite småskruttigt och det absolut svåraste var att hålla takten. Lurigt värre att behöva lyssna på varandra och samtidigt spela sin egen stämma. Själv tyckte jag nog att jag behärskade både ackorden och takten. Hehe...
19-åriga tjejen gick mig fullkomligt på nerverna med sina påståenden. Idag påstod hom att kursledaren hade fel och hit och dit. Jag var inte imponerad. Jag tror inte att någon av oss andra var det heller. Det blev lite för mycket. Dessutom kände jag en begynnande feber.
Vi spelade lite andra låtar, (slapp Tom Dooley idag! Yes!) och det var riktigt trevligt så länge som 19-åriga bruden bara var tyst och försökte hänga med istället för att ifrågasätta allt på konstiga sätt. Det som förut kunde ses som roliga sätt att hitta kryphål i gitarrspelandets ädla konst var nu bara störigt och uppnosigt.
På hemväg körde en folktom norskregistrerad stadsbuss upp bredvid mig och stannade och chauffören frågade efter vägen till ett hotell. Vilket hotell som helst. Han såg lite sliten ut och tyckte att jag skulle hoppa in och följa med och visa honom vägen. Jag kände att det var tveksamt att det var någon bra idé... Det kanske är sånt man får vänja sig vid när man har gitarren på ryggen? Allt okända män stannar och undrar över "närmsta hotell"..? Kanske är sånt som en rockerbrud får lära sig att leva med... Hade kanske hoppats över ett annat klientel än norska äldre busschaufförer i tjänstebussen dock ;). Nåja...
Nu har febern tagit överhand här och jag behöver gå och lägga mig och vila. Vi får se hur status är imorgon. Just nu är status "tveksam".
*spelar vidare*
19-åriga tjejen gick mig fullkomligt på nerverna med sina påståenden. Idag påstod hom att kursledaren hade fel och hit och dit. Jag var inte imponerad. Jag tror inte att någon av oss andra var det heller. Det blev lite för mycket. Dessutom kände jag en begynnande feber.
Vi spelade lite andra låtar, (slapp Tom Dooley idag! Yes!) och det var riktigt trevligt så länge som 19-åriga bruden bara var tyst och försökte hänga med istället för att ifrågasätta allt på konstiga sätt. Det som förut kunde ses som roliga sätt att hitta kryphål i gitarrspelandets ädla konst var nu bara störigt och uppnosigt.
På hemväg körde en folktom norskregistrerad stadsbuss upp bredvid mig och stannade och chauffören frågade efter vägen till ett hotell. Vilket hotell som helst. Han såg lite sliten ut och tyckte att jag skulle hoppa in och följa med och visa honom vägen. Jag kände att det var tveksamt att det var någon bra idé... Det kanske är sånt man får vänja sig vid när man har gitarren på ryggen? Allt okända män stannar och undrar över "närmsta hotell"..? Kanske är sånt som en rockerbrud får lära sig att leva med... Hade kanske hoppats över ett annat klientel än norska äldre busschaufförer i tjänstebussen dock ;). Nåja...
Nu har febern tagit överhand här och jag behöver gå och lägga mig och vila. Vi får se hur status är imorgon. Just nu är status "tveksam".
*spelar vidare*
skulle ju bara...
... vila litegrann, så blev jag somnandes i soffan i över två timmar. Wops. Planen var att träna idag, men kroppen höll inte riktigt, jag behövde vila. Ibland är det inte ens något val. Fast jag inser verkligen att jag behöver träna, jag har aldrig varit så svag som jag är nu.
Vi har fått en valp på jobbet förövrigt. En liten norrbottenspets som inte är fyllda 9 v än som hänger på kontoret ibland. Man blir ju valpsjuk... Fast det är jobbigt med valp. Det är dock lätt att glömma när man är nära en sån liten. Var tvungen att läsa gamla blogginlägg och skratta lite åt Frans och mina äventyr när han var liten bäbis. Han är i och för sig fortfarande mattes lilla bäbis, det lär han nog alltid vara hehe...
Det var inte så lätt att säga nej till Frallan när han var valp... Har jag berättat att han hette Rune från början? Eller ja, när vi hämtade honom hette han Fix, men det påminde förmycket om knark tyckte jag och vi mer eller mindre bestämde att han skulle heta Rune. Men han var ingen Rune. Så sa jag nått i stil med "men vilken liten tok-Frans" och så var det bestämt. Han var en liten Frans.
Vi busade och åt papper och fjädrar, ibland samtidigt som på bilden...
Vi stal saker och låtsades som att det inte var vi fast bevisen satt fastklistrade på benet...
Vi drog mattes byxor över potatismjölet som var utlagt för att torka upp kissfläcken på mattan...
...jo det fanns ganska tydliga bevis på vem den skyldiga var även där...
Vi var även väldigt tydliga med vad som gällde. Mattes favorit-tv-program blev kvickt nerprioriterat till förmån för valp...
Jo visst var den fantastisk valptiden... men samtidigt är det väldigt skönt med vuxen Frans... ;)
Vi har fått en valp på jobbet förövrigt. En liten norrbottenspets som inte är fyllda 9 v än som hänger på kontoret ibland. Man blir ju valpsjuk... Fast det är jobbigt med valp. Det är dock lätt att glömma när man är nära en sån liten. Var tvungen att läsa gamla blogginlägg och skratta lite åt Frans och mina äventyr när han var liten bäbis. Han är i och för sig fortfarande mattes lilla bäbis, det lär han nog alltid vara hehe...
Det var inte så lätt att säga nej till Frallan när han var valp... Har jag berättat att han hette Rune från början? Eller ja, när vi hämtade honom hette han Fix, men det påminde förmycket om knark tyckte jag och vi mer eller mindre bestämde att han skulle heta Rune. Men han var ingen Rune. Så sa jag nått i stil med "men vilken liten tok-Frans" och så var det bestämt. Han var en liten Frans.
Vi busade och åt papper och fjädrar, ibland samtidigt som på bilden...
Vi stal saker och låtsades som att det inte var vi fast bevisen satt fastklistrade på benet...
Vi drog mattes byxor över potatismjölet som var utlagt för att torka upp kissfläcken på mattan...
...jo det fanns ganska tydliga bevis på vem den skyldiga var även där...
Vi var även väldigt tydliga med vad som gällde. Mattes favorit-tv-program blev kvickt nerprioriterat till förmån för valp...
Jo visst var den fantastisk valptiden... men samtidigt är det väldigt skönt med vuxen Frans... ;)
Sammanträffanden...
Jag håller alltid på med något projekt. Jag känner mig alltid ofärdig med saker. Det finns alltid saker som måste eller borde göras. Så till den grad att jag nog aldrig kan känna mig helt nöjd. Jag vet liksom inte hur man gör för att inte ha saker på gång. Och snabbt ska allt gå. Är inte felet åtgärdat inom ett dygn framkallas ångest som sedan stannar tills jag tagit i tu med det ofärdiga och färdigställt det.
Idag var planen att köpa trähyllor till förrådet i källaren. Det spelar ingen roll hur mycket jag städar det där helvetes förrådet så lyckas jag aldrig få någon ordning. Nu måste drastiska saker till. Därför skulle jag köpa trähyllor idag. Nu kom det andra saker ivägen så det blev inte av. Svängde bland annat förbi en loppis här i stan som jag älskar och där jag köpt många 50-tals grejer. Så satte jag mig på huk på golvet och tittade på en vacker Kockum-skål och kom sedan inte upp därifrån utan sambo fick hjälpa mig eftersom varken knän eller höfter bar. Det blir ofta så och jag börjar vänja mig. Kvinnan som har affären frågade lite hur det stod till och jag berättade lite snabbt att mina leder krånglar. Det visar sig då att hon har RA (reumatoid artrit) och mer än väl förstod hur jag mår. Hon berättade att hon haft problemen sen hon var 21 år, men att de först ställde fel diagnos. På den tiden trodde man att reumatiker skulle må bättre av vad man kallade "sträng säng", det vill säga total vila. Inte ens gå upp på toaletten. Hon vägrade och var obstinat och satte sig upp mot läkarkåren och till slut fick de ge med sig. Hon fortsatte fulltidsjobba och göra det hon tyckte var roligt och vägrade inse att hon hade en sjukdom förrän långt senare i livet. På gott och ont.
Denna kvinna hänger på Remonthagen precis som jag och vi har samma sjukgymnast och läkare. Hon förstod min förtvivlan över att inte ha någon diagnos, men tyckte samtidigt att jag inte borde fästa mig vid det. Vi verkar vara så lika personligheter fast på olika ställen i livet. Hon har redan varit där jag är idag. Hon sa just de orden också och frågade om jag ville träffas och diskutera saken över en fika någon gång. Hon trodde att jag kunde behöva en mentor och god vän som förstod vad jag går igenom. Så fick jag hennes kort och jag tänker ringa henne. Hon har så rätt. Mer rätt än hon kan ana. Sen frågade hon om jag jobbar fulltid idag och när jag svarade att jag givetvis gör det så tittade hon bekymrat på mig och sa rakt ut att jag nog borde omvärdera det. Hon själv hade jobbat 60 timmar i veckan tills hon fyllde 55 då hon höll på att jobba ihjäl sig. Åter upprepades orden som min sjukgymnast tjatat om "Du måste lära dig att sätta dig själv i första rummet".
De som vet och de som förstår tycker alla att jag borde gå ner i arbetstid för att orka ta hand om mig själv, det vill säga träna och kanske faktiskt göra saker efter jobbet, något som nu är i princip omöjligt. Anledningen till att mina helger är fulla med projekt är ju att det aldrig finns kraft att göra någonting efter jobbet på veckorna.
Helvete också.
I övrigt har helgen varit fulla med projket som inte hunnits med. Försökte träna i går morse och just då gick det galant. Passade dessutom på att smita ut i bilen före sambo för att avklara projekt rengöra bilrutan på insidan och börja rengöra skinnsätena i bilen som inte är så ljusa längre efter att vovven hoppat in och ur bilen med smutsiga tassar. Nu är i alla fall rutan skurad och halva passagerarsätet rengjort. Efter träningen skulle vi titta på kök. Där gick allt fel och min kropp bröt ihop och vi hann inte alls göra det vi skulle innan jag behövde bli hemskjutsad och somnade i tre timmar. Lite snopet. Man känner sig lätt snuvad på dagen liksom.
Ja, summa summarum så är det ohållbart att jag kräver så mycket av mig själv. Det går inte, jag kommer gå under av ångest. Det har jag ju redan testat en gång och vet att det inte är att rekommendera. Vore korkat av mig att gå på den enkla igen. Alltså måste jag börja omvärdera saker och projekt och försöka acceptera läget så att jag slipper dö en smula varje gång jag tvingas inse att jag inte klarar av att genomföra saker som jag planerat.
Förövrigt är gitarren nästan brukbar nu. Det kan fortfarande bli "En kväll i juni" lagom tills juni. Yes.
Nu är det läge att göra natt och få en god natts sömn.
Idag var planen att köpa trähyllor till förrådet i källaren. Det spelar ingen roll hur mycket jag städar det där helvetes förrådet så lyckas jag aldrig få någon ordning. Nu måste drastiska saker till. Därför skulle jag köpa trähyllor idag. Nu kom det andra saker ivägen så det blev inte av. Svängde bland annat förbi en loppis här i stan som jag älskar och där jag köpt många 50-tals grejer. Så satte jag mig på huk på golvet och tittade på en vacker Kockum-skål och kom sedan inte upp därifrån utan sambo fick hjälpa mig eftersom varken knän eller höfter bar. Det blir ofta så och jag börjar vänja mig. Kvinnan som har affären frågade lite hur det stod till och jag berättade lite snabbt att mina leder krånglar. Det visar sig då att hon har RA (reumatoid artrit) och mer än väl förstod hur jag mår. Hon berättade att hon haft problemen sen hon var 21 år, men att de först ställde fel diagnos. På den tiden trodde man att reumatiker skulle må bättre av vad man kallade "sträng säng", det vill säga total vila. Inte ens gå upp på toaletten. Hon vägrade och var obstinat och satte sig upp mot läkarkåren och till slut fick de ge med sig. Hon fortsatte fulltidsjobba och göra det hon tyckte var roligt och vägrade inse att hon hade en sjukdom förrän långt senare i livet. På gott och ont.
Denna kvinna hänger på Remonthagen precis som jag och vi har samma sjukgymnast och läkare. Hon förstod min förtvivlan över att inte ha någon diagnos, men tyckte samtidigt att jag inte borde fästa mig vid det. Vi verkar vara så lika personligheter fast på olika ställen i livet. Hon har redan varit där jag är idag. Hon sa just de orden också och frågade om jag ville träffas och diskutera saken över en fika någon gång. Hon trodde att jag kunde behöva en mentor och god vän som förstod vad jag går igenom. Så fick jag hennes kort och jag tänker ringa henne. Hon har så rätt. Mer rätt än hon kan ana. Sen frågade hon om jag jobbar fulltid idag och när jag svarade att jag givetvis gör det så tittade hon bekymrat på mig och sa rakt ut att jag nog borde omvärdera det. Hon själv hade jobbat 60 timmar i veckan tills hon fyllde 55 då hon höll på att jobba ihjäl sig. Åter upprepades orden som min sjukgymnast tjatat om "Du måste lära dig att sätta dig själv i första rummet".
De som vet och de som förstår tycker alla att jag borde gå ner i arbetstid för att orka ta hand om mig själv, det vill säga träna och kanske faktiskt göra saker efter jobbet, något som nu är i princip omöjligt. Anledningen till att mina helger är fulla med projekt är ju att det aldrig finns kraft att göra någonting efter jobbet på veckorna.
Helvete också.
I övrigt har helgen varit fulla med projket som inte hunnits med. Försökte träna i går morse och just då gick det galant. Passade dessutom på att smita ut i bilen före sambo för att avklara projekt rengöra bilrutan på insidan och börja rengöra skinnsätena i bilen som inte är så ljusa längre efter att vovven hoppat in och ur bilen med smutsiga tassar. Nu är i alla fall rutan skurad och halva passagerarsätet rengjort. Efter träningen skulle vi titta på kök. Där gick allt fel och min kropp bröt ihop och vi hann inte alls göra det vi skulle innan jag behövde bli hemskjutsad och somnade i tre timmar. Lite snopet. Man känner sig lätt snuvad på dagen liksom.
Ja, summa summarum så är det ohållbart att jag kräver så mycket av mig själv. Det går inte, jag kommer gå under av ångest. Det har jag ju redan testat en gång och vet att det inte är att rekommendera. Vore korkat av mig att gå på den enkla igen. Alltså måste jag börja omvärdera saker och projekt och försöka acceptera läget så att jag slipper dö en smula varje gång jag tvingas inse att jag inte klarar av att genomföra saker som jag planerat.
Förövrigt är gitarren nästan brukbar nu. Det kan fortfarande bli "En kväll i juni" lagom tills juni. Yes.
Nu är det läge att göra natt och få en god natts sömn.
