Ugly Bird

I lördags var jag och husse ute på promenad i Tinnerö Eklandskap. Var ute i lite över två timmar och gick och tittade på saker, lät valp busa med löv och hästbajs, gick över färister och tittade efter fåglar vid rosenkällakärret (vet inte om man bör kalla det sjö, men det såg mer ut som ett kärr...) Nåja. Helt underbar dag om än lite blåsigt. Valp gillade läget och trodde knappt sina ögon när han såg alla stora vackra ekar som tillförde marken mängder med pinnar av olika storlek och kvalitet. Ekollonen lät han tack och lov vara...


Valp uppmanar: Våga vägra!

     
Livet är en fest!



Vi hade fika med oss såklart. Kaffe i mattes underbara muggar från Åhléns. Alltid lika svårt att välja vilket djur man vill ha... Jag kände mig lite som en dinosaurie... klumpig och utrotad liksom, så jag axlade ansvaret så  att simon fick giraffmuggen. Den är lite av en favorit. Även krokodilen, elefanten och kamelen är favoriter, men alla kunde inte följa med på utflykt!


Snygga trots vinden i håret och pälsen och selen på sned... ;)


Matte och valp tränar kontakt även när vi är på utflykt. Snyggt va?


Skyyyynda dig då matte, och sluta skaka kameran, vi blir suddiga!


Äntligen hemma igen, valp och matte nöjda efter en underbar dag i skog och mark.

Ja, det var mysigt minsann...

För er som undrar så stickar jag åter på valps polotröja och nu går det mycket bättre och jag har kommit riktigt långt. *nöjd*

Nu ska jag titta på bilderna i förra inlägget igen, kan inte sluta titta på valp, han är ju ett underverk och husse en duktig fotograf!

Idag var jag och Frans oense... Riktigt oense.

Dagen började kalasbra med en långpromenad med grann-matten till småbåtshamnen. Frans trodde inte det var sant att hon skulle följa med och gå ut. Hur bra får det bli liksom? Han visade sin glädje åtskilliga gånger på vägen då han stannade och skulle pussas med henne... Mycket trevlig promenad i fint väder, kalasbra start på dagen alltså.

När vi kom hem så somnade valp på mattes mage och matte somnade också...

Sen gick vi ut på gården och Frans valde ut den allra finaste pinnen och släpade med in... Japp, in... Matte tog den i från honom, men han sa att det var en present till grannfamiljen juh! Matte fick dåligt samvete och plockade fram papper och penna till valp som skrev ett fint men något felstavat meddelande. "Till gRaNnarna fRåN FrAns" typ. Så pillade han fast papperet på pinnen och bad mig att lägga den utanför deras dörr. Jag tyckte att jag hade den sötaste valpen och ville såklart hjälpa honom. När jag levererat pinnen (tog 15 sek) och kliver in genom ytterdörren ser jag valp... PÅ KÖKSBORDET!

Yes, valp hade på något listigt vis och utan förklarlig anledning tagit sig upp mitt på vårt stora och relativt höga köksbord och stod där och såg mallig ut. Matte blev INTE glad!

Så här sur var valp när matte bråkat på honom


Mitt på kudden utan att ens titta åt sur-mattes håll...

Jag sa åt honom att begrunda det han gjort och inte göra om det. Varken valpar, hundar eller andra djur får vara på bordet! Tack och lov att där inte fanns nått att äta säger jag...

Han låg länge på golvet och funderade...


Visst ser han ut lite som Musse Pigg, med de öronen sådär?

Sen var valp snäll och hade det inte varit för hans valp-stolthet är jag säker på att han bett om ursäkt...


Förlåt matte...


Snälla matte? Jag ska inte vara på köksbordet mer, inte ens på vardagsrumsbordet!

Nåja, hoppas grannarna blev glada över Frans lilla present iaf... Han ville verkligen ge dem nått fint som tack för den underbara lövhögen. Han hade själv skalat all bark av pinnen till och med...

Åhh det är ju så roligt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kom på att jag ska försöka börja inlärningen av ett lite lurigare trix med Frans. Det är nämligen så att mammas nye man inte gillar hundar speciellt mycket och när vi senare skall hälsa på dem för första gången tänkte jag ha lärt Frans att gömma huvudet under tassen. Ni vet vad jag menar? Hittade en beskrivning på hur man skulle kunna lära tricket och tänkte att jag kunde ge det ett försök även om det lät lite konstigt... Och jag lovar att jag inte ska testa igen... Ingen kom dock till skada... Så här stod det.

"...Du tar en tejpbit och sätter antingen på nosen eller vid ögat. Nästan alla hundar försöker ta bort tejpen med tassen - säg kommandot (blyg eller skämms, välj själv) och berömm massor och ta bort tejpbiten. Vissa hundar blir rädda för tejpen eller smått hysteriska, så detta trick passar inte för alla hundar. Prova er fram!"

Jag testade. Väl medveten om att valp kunde bli rädd, hysterisk eller liknande. Beredd att hjälpa valp loss från tejpen och beväpnad med kilovis av kundkex.

Utfallet blev högst oväntat. Valp reagerade inte på tejpen alls. Inte någon tass mot nosen, ingenting. Han var bara glad han. Som vanligt. Högst roligt såg det ut. Husse förevigade och tyckte matte var hemsk och elak. Matte vred sig av skratt i det tysta...


Vadå? Har jag nått på näbben? Jag har ju alltid fil i skägget och överallt ! Jag märker inte av nån jäkla tejp, dessutom tycker jag den klär mig!

Skyltar har kommit upp på gatan!

Så här får man mattes uppmärksamhet när hon försöker komma undan bus med mig en stund för att titta tv...


Mattes utsikt från tv-soffan... Hur tänkte hon när hon ställde puffen framför tv'n? Hon får skylla sig själv.

Kungen av puff - Frans- den bäste och busigaste!

Jo, på fotot ser ni att matte lyckades klippa fram ett ännu mer stående valpöra ur all burrig valppäls. Grattis matte! Ska du vara med i tv-showen outsiders kanske?  "Min dvärgschnauzer blir för stor och ser ut som en hare"? (Dessutom har framtänderna kommit fram nu, sååå vita och stiliga. Dock har han tappat de på sidorna så framtänderna ser gigantiska ut. Typiskt en hare, alternativt bäver. Han har vissa andra symptom som skulle kunna tyda på att han är en bäver... eller på kliande tänder, svårt att säga )

Jorå, idag har vi klippt oss, både Fransesvansen och matte. Matte blev less på sina urblekta sommarslingor med utväxt och bestämde sig hastigt och lustigt för att nu när det är höst är rött det enda rätta. Yes, rött fick det bli. Hittade en underbar liten salong som jag aldrig sett tidigare (låg i närheten av oss, mkt lämpligt). Travade in där och möttes av en mycket trevlig dam med vissa språksvårigheter gällande svenska. Vi lyckades dock komma fram till att hon hade en tid ledig och att hon hade mycket förmånliga priser så jag slog till. Vi enades också om att rött var en bra färg. Det var väldigt mycket skratt oss emellan då vissa språkförbistringar var ett faktum. Det är sällan jag skrattat så mycket hos en frisör och ändå varit så otroligt nöjd efteråt. Hehe... Hon visste precis vad jag skulle passa i. Åhh vilken underbar kvinna! Ibland tjänar man så mycket på att släppa sina "jag går dit jag alltid går" och ta en chansning. Men visst funderade jag ett tag när jag insåg att jag höll på att färga håret illrött... Hehe... Nåja, skickar med lite bilder. Dock är frisyren något skadad av en cykeltur samt en lång lång promenad med valp. Ha det i åtanke... ;)

 
Det är lite synd att kameran inte riktigt visar hur rött det egentligen är... Hehe...

Hur som helst är jag nöjd. Det är huvudsaken ;) (inbillar jag mig)

Frans har också klippt sig. Eller rättare sagt, matte fick lite ångest när hon såg alla välklippta schnauzrar som springer omkring här i kvarteren. Det var inte alls så lätt att trimma en dvärgschnauzervalp som familjens förre gamla Norwichterrier... Det var liksom två helt skilda saker...

Nåja, Frans skötte sig hyggligt och jag fick åtminstone chans att kamma ur en del ull och klippa till bus-öronen lite. Vad säger ni? Kolla glansen!




Nej, jag stryper inte valpen även om det ser ut så... Jag håller lite lätt bara för att ha en chans till ett foto...


Nej, helt rätt, benen och tassarna fick jag inte röra. Visste inte heller riktigt hur jag skulle göra med dem. Det blir nog till att gå till ett hundtrim i alla fall...

Till sist en ljuvlig bild på pappas lilla underverk som vägrar förstå att han är fyra år gammal. En leksak är på tok för lite är hans motto...


Pumi poserar med "kossan" "pellefant" samt "bollenmedringen" på samma gång...

Japp han kan namnen på sina leksaker och hämtar alltid rätt sak. Han är inte dum han inte... =) Söt, men bortskämd hehe.

Frans har haft en läcker helg och varit så nöjd! I fredags kom några av matte, husse och Tinas vänner över på drinkkväll. Frans var så nervös att han kräktes på mattan redan innan gästerna kommit. Troligen åt han för mycket av ren nervositet. Då sa matte nej till drinkar åt Frasse. Kräks man redan innan gästerna kommit, då är det tillräckligt ändå liksom...

Kvällen genomlöpte mycket stillsamt och trevligt och valp hade fullt upp med att orka vara med hela tiden. Han tog några powernaps ibland för att orka vara kelig med alla gästerna tills de skulle gå. Det blev mycket kel kan matte intyga. Frans gillar uppmärksamhet det är en sak som är säker.

På lördagen var Frans trötter.... Mycket trötter


Låt valp sova dagen efter... Respekt! (red.anm. Ser han inte ut lite som en Spaniel här?)


En minut senare sover valp djupt med huvudet på mattes kudde...

Han fick sova ut på förmiddagen, sen fick han gå på promenad med husse och vänner i skogen och plocka svamp igen. Valp var lycklig och lekte med deras schäfertik hela dagen. På kvällen kom vännerna över igen för att titta på film. Denna gången med en något tröttare schäfertik som inte var fullt lika lekfull som på dagen. Frans var nybadad och jättepigg såklart. Det blev en sen kväll och Frans var rejält övertrött och försökte verkligen att orka med att vara uppe med de vuxna. Det gick sådär...

På söndagen hände det grejjer må ni tro! Favoritgrannarna kommer förbi och berättar att de har en överraskning till Frans ute på gården. Frans är lyckligare än någonsin tidigare. Valp gillar överraskningar. Vi kommer ut och ser att grannarna har byggt en stoooor lövhög till Frans med en pinne mitt i med en papperslapp "Till Frans..." Alltså hur söta får man bli? Tyvärr hann jag inte fånga papperet på pinnen på bild eftersom frans dök...


Så här roligt är det med en lövhög!!


Matte du kan gå nu, jag har hittat en ny matte och husse. Weeeei!!

Matte tänkte genast på kylan ute och på att valp fortfarande har en riktigt tunn liten valppäls och började sticka en polotröja åt valp. En kväll blev det stickning på en polotröja, sen stickade matte fel för 214:e gången och blev otäckt arg och rev ut stickorna och började sticka en halsduk åt husse istället... Valp är glad. Husse är glad. Win win. Dock vet jag inte om husse är gladast över en ny halsduk eller över att valp slipper bära en polotröja... He he...


Här blev matte förbannad och klippte trådarna och ryckte ur stickorna ur valps stundande polotröja... I bakgrunden kan början till husses nya halsduk skådas. Åhh matte kan inte låta bli att tänka på hur söta de skulle varit i likadana stickade kläder. Valp i polo och husse i halsduk... Oj oj...

Senaste nytt: pappa är piggare, jag stannar i Linkeboda.

Att kamma en valp borde ses som en av världens få ädla konster. Hur får man valp att acceptera att en kam inte är en leksak, eller ska jag säga, att allt inte behöver vara en lek hela tiden? Hur får man en valp att sitta stilla en nanosekund? Hur får man kamma en valps tass utan att valp kastar sig på rygg och leker monster?

Jag fick min DvärgSchnauzerbok idag. Slog upp en random sida och läser "slyngelåldern infaller ofta första gången runt 4-6 månaders ålder och kan förekomma upp till två års ålder" Hahahaha kuuul! Jag har minsann en liten slyngel hemma! Jag trodde att han var för liten än för det men jag måste säga att ibland är han som en riktig tonåring. Lyssnar inte för fem öre när matte ropar, testar mattes tålamod och förmåga att vara konsekvent hela tiden. Hämtar allt han vet att han inte får bita i så fort han kommer åt. Lyssnar INTE till mattes "nej" hur mycket vi än övat och han visat att han kan och förstår. Han lyssnar när han känner för att lyssna kan man nog enkelt uttrycka det. Men bara stundvis, sen är han en liten vanlig busig valpskrutt emellanåt också som minsann vet precis vad "nej" betyder då han biter i böckerna i bokhyllan eller på kläderna i garderoben (det händer att matte glömmer att stänga garderobsdörren...). Valp börjar ha en arsenal av leksaker att busa runt med. Gjorde ett försök att samla dem idag.


Matte försökte ta kort på valps leksaker, valp kan ses komma in från höger i bilden...


Frans surar med And och Roliga ringen... Matte kunde glömma att samla hans leksaker i hans korg utan att han skulle ha nått att säga till om...


Det fick bli en bild med And och Roliga ringen frånvarande... (notera den roliga (oanvända) trädgårdsvanten till höger som valp hittade när matte städade vinterlådan med kläder. Det är en av de absolut roligaste leksakerna som valp fått av matte)

Husse lyssnar han till mycket bättre. Lite ombytta roller nu. För någon vecka sedan var matte den enda chefen, nu är hon en nolla som inget vet enligt valp. Förutom då valp är trött, då kommer han kelandes och vill sova i mattes famn. Det duger hon till. Haha... Han är en riktig morsgris på det sättet, sitter gärna i mattes knä i tid och otid och vill sällan vara längre bort från matte än att han kan se henne. Det är väl ett gott tecken iaf... Går matte hemifrån och lämnar valp och husse sitter han (valp, inte husse...) och gnäller vid dörren en stund och är inte alls munter. Det sägs vara lurigt att gå ut med valp när han vet att matte inte är hemma... Plutten...

Jorå, slyngelålder here valp comes! Mattes lille valpskrutt.


Precis så här roligt är det att matte lägger sig i precis allting... Bläääää!

Vilken dag, den började med att husse försov sig och hela morgonen blev konstig. Sen ringde jag min far på förmiddagen som jag brukar göra. Ni vet  "hejje, hur e läget?" och man väntar sig ett "jorå, busat med hunden, gått ut med hunden, ätit frukost och busat med hunden" Imorse fick jag inte det svaret. Hörde direkt att det var något med pappa. Vi står varandra  väldigt nära min far och jag. Han berättar lite försiktigt att han åkte ambulans till sjukhuset igår och att de först trodde att han hade en stroke eller likande. Då fick jag en smula stroke. Tack och lov visade det sig att det inte var nått fel på varken hjärtat eller huvudet eller något annat läskigt. All yrsel och illamående trodde läkaren kom från såkallad "kristallsjuka" nått med öronen och balanssinnet som kan ge knäppa symptom. Tur... Fy f*n vad nervös jag var där ett tag. Nu mår han dock bättre. Jag var nära att stoppa valp i cykelkorgen och cykla till Östersund eftersom alla tåg och flyg gick såna helvetes tider. Nåja... Nu är han bättre i alla fall. Vi får se om jag åker imorgon.

Han är precis lika envis som jag min far, eller vänta, det är nog jag som är lik honom... Men i alla fall! De ville att han skulle stanna över natten för observation, men icke... inte min far inte, han skulle hem och gå ut med hunden. Haha... Ibland blir man så trött som dotter. Så insåg jag att jag gjorde exakt samma sak för ett par år sen... vägrade stanna på sjukhuset... *wops*

Sen råkade pappa missa att berätta om ambulansfärd och alltihop eftersom han trodde att jag skulle stoppa valp i cykelkorgen och cykla till norrland... *morr*


Jag försökte ta några foton på mig och valp ifall jag skulle behöva vara utan honom några dagar. Så här gick det... *suck*


Varken matte eller valp kunde sitta stilla tillräckligt länge. Ja jo, valp biter i mattes finger.


Matte ville pussas, valp ville inte. Inte på foto iaf...


Nej, valp har inte grodgener i sig även om det kan tyckas så på hans utstående ögon på detta fotot... Haha... ja, jösses...


Ja... så här bra blev det till slut. Valp biter i mattes näsa... Kärleksförklaring nog... Haha sjukt roligt foto.

Hör ni inte av mig under helgen så vet ni att jag är hos min käre fader i Östersund. Förhoppningsvis blir han dock så pass mycket bättre att det inte behövs. Jag menar vi flyttar ju ändå upp dit snart. =)

Vilken helg! Vilken underbar helg! I fredags packade vi bilen full med Frans, tiger, hundmat, lite ombyten till oss själva, Frans kostym (om väderleken skulle försämras) och oss själva och begav oss mot Bagarmossen. Väl i Bagis möttes vi av Matti och Emma, vänner till min sambo som jag tidigare inte personligen träffat. Underbara människor som har en liten pudelprinsessa hemma vid namn Hedvig. Hedvig var lite i chock över att en svart, störig valp ångar in i hennes revir, sitter i hennes soffa och gullar med hennes matte och husse. Det var en lite jobbig period.

Under lördagen begav vi oss till Tyresta nationalpark för svampplockning. Hundarna var överlyckliga och lekte och busade fnästan fyra timmar i sträck, med undantag för fikapausen då valpen tog en powernap i mattes famn. Svamp hittade vi massor och jag fick lära mig så mycket matnyttigt, eller ska jag säga svampnyttigt? (red.anmärk. redaktionen är på strålande humör och har fler underbara skämt på lager. Hav ingen oro!) Nåväl, givetvis måste jag ju visa er hur svampbordet såg ut när vi kom hem.


Kantareller, Karl-Johan, en hel drös med soppar och en massa annat mums, hur bra kan det bli?

Lördagkvällen tillbringade vi i goda vänners lag med god mat, underbart sällskap och trötta hundar. Hundarna var helt slut... Det var lite svårt att väcka valp när vi skulle åka till vännerna...


Lugn valp som inte vill åka till mattes vänner utan bara sova...

På söndagsmorgonen blev det svampomelett bland mycket annat gott! Det blev ju en del svamp, fick har med oss en kasse hem också. Imorgon blir det svamprisotto!

På söndagen busade vovvarna igen pigga och utvilade efter en god natts sömn och vi tog en tur omkring i Bagis. En hel drös med underbara foton över den lyckade helgen kommer att dyka upp framåt kvällen enligt plan.

Till sist vill jag visa en bild från gårdagen som väcker känslor och minnen hos mig från när jag var barn och tappade mjölktänderna och blev retad i skolan... Nu har inte bara Frasses två mittenframtänder rämnat, utan även de två mittöver i hans lilla nederkäke. Känsliga läsare varnas.


Nu har den lilla krokodilen inte några mittentänder alls... Plutten

---

Ahhhh nu så här långt mycket senare på kvällen är bilderna från Bagarmossen färdiga. Först vill jag visa er hur svårt det är att arrangera en bild med två hundar... Tanken var en fin bild på Bagis stora konstverk och vi satte oss mitt i prinsesstårtans ros...






Men de är söta... =)


Lite roligt är det att ha valp på besök i alla fall... Ibland kan man busa tillsammans och ha riktigt riktigt roligt...

Det är svårt att vara sur länge på mig, särskilt när jag ler så gulligt med de tänder jag har kvar... Eller som matte brukar säga: "Never trust a smiling ninja..."

Lille Fjant har varit hos barnvakt idag medan matte var och fick massage. Han älskar sin barnvakt som lämpligt nog bor granne med oss och har sin ytterdörr tre meter från vår. Husse i den familjen är dock en smula hundrädd och har varit lite motsträvig till att leka med valp. Han har haft lite otur med vovvsingar har vi tyvärr fått höra. Idag var grann-matten sjuk och kunde inte ens gå ur sängen. Så den lätt vovvsingrädda grann-hussen skulle agera barnvakt. Jag lämnade av dem utanför huset med en massa godis och en tennisboll.

När jag kom tillbaka en timme senare hade de gått en promenad och det här var vad jag möttes av:


Ehmm ursäkta, har du sett min hundvalp? Så blir man lite lurad när han gömt huvudet bland löven och har kopplet runt sig. Jag ropade på hans bakdel en stund...

Grann-Husse hade byggt en liten lövhög åt Frans när de kom tillbaka från promenaden så nu är de nya bästa kompisar.


Haha räcka ut tungan åt matte med en fjäder klistrad på näsan... Naaw och notera mossan under hakan på skrutten.


Jag önskar att ni kunde se hastigheten som Frans rörde sig med... De lätt psykotiska ögonen vittnar om valps lycko- och frihetskänsla bland löven.


En sekund innan alligatorns dödsrullning... Vi tror att valp har en smula alligator i sina gener... Han gör ofta dödsrullningar med sitt byte mellan tassarna...

Så, matte är i alla fall nedröstad nu och valp ville inte följa med matte hem utan han skulle in till grannarna. Kul. Tror jag det. Över en timmes konstant bus och en granne som bygger en underbar lövhög åt valp att plaska i... Kan han vara mer än jättenöjd?

Jag är bara oerhört tacksam över två saker; att jag fick den perfekta vovvevakten och att jag inte badade valpen imorse som jag egentligen planerat...

Schnauzern är en tysk ras och för er som inte visste det betyder det tyska ordet "schnauz" mustasch på svenska. Hysteriskt roligt. Numera ropar vi på Herr Dvärgmustasch här hemma. Att jag inte listat ut det tidigare?

Oj oj oj, vet ni vad jag upptäckte igår kväll? Lille Frans håller på att bli vuxen! Han har tappat båda framtänderna i överkäken! Jag minns hur det var att tappa mjölktänderna, nu kan han inte vissla den lille busen. Var tvungen att läsa på lite om mjölktandslossningen igår så att det inte var nått onormalt att han tappade dessa tänder, men det verkar vara helt i sin ordning. Tydligen är det vanligast att de tappar de övre framtänderna först. Gullplutten. Ni kan ju tänka er hur söt han är utan sina mittersta framtänder... hahahaha Fotot nedan lyckades jag mirakulöst ta under en bus-session.


Liten skrutt utan framtänder. =)


Ihhh jag är ett farligt monster! Ihhh utan framtänder... Ihhh

Sen såg jag honom nästan lyfta på benet ute här omdagen, men det visade sig att han bara fastnat med tassen mot staketet... Husse säger dock att han varit med om det flera gånger nu och att det nog är ett tecken på att Frans håller på att bli man.


Herr Dvärgmustasch busar under soffan...

För övrigt är husse lite sur på Frasse eftersom den lille valpen bestämde sig för att tillbringa morgontimmarna ovanpå husses huvud tvättandes sitt skrev. *asg* Valpen älskar att sova på kudden och han älskar att slicka sitt skrev... Lyxlirare.


Egentligen borde han kanske heta Herr Dvärg med Mustasch, för den är inte dvärgväxt den mustaschen. Har man inga framtänder får man bita på mattes fingrar. Matte retas för att Frasse inte kan vissla... Inte för att han kunde det innan heller, men i alla fall...

Så vad tycker ni om det nya utseendet på min blogg?

Idag är en regnig dag. Vi hade planerat att gå med vovven till djuraffären och införskaffa en sele till valpen eftersom han redan håller på att lära sig att bli en riktig draghund. Vår Dvärgschnauzer ska inte bli nån Sibirian Husky så vi tänkte försöka få honom att dra lite mindre redan nu... I och för sig... flyttar vi till fjällen kanske jag skulle kunna tolka efter honom på skidor... Fast näe... Hur som helst så regnar det ute och eftersom vår bil fortfarande bor på verkstaden så blev det ingen sele idag. Det är lååångt till närmsta djuraffär... Typiskt.

En riktig vinterhund är min fars hund. Pumin Theo. En riktig guldklimp, en riktig buse, fyra år nu, men tror i sann pumi-anda att han fortfarande är sex månader...


Theo och matte i vinterkostym hemma i Östersund.


En pumi älskar att busa och göra konster. Matte älskar att åka längdskidor på isen.


En pumi gillar uppmärksamhet och vill helst vara med jämt och alltid. En pumi är ofta full med snö på vintern.


Jag ska inte skylla allt barnsligt på vovvarna. Matte är ganska busig också. Var bara tvungen att slänga in en bild på mig och Nina, 9 år, som åker karusell i Köpenhamn. För att visa att matte är lika barnslig som alla andra. =)

Nåväl, vår lille valp ligger och surar idag. Ingenting är roligt när det regnar. Dessutom har matte liniment på nacken så han kan inte ligga och kramas med henne heller. Han är sur. Så här roligt är det att gå ut. Eller ska jag säga; "att sitta ute" eftersom valp vägrar ta ett steg utomhus så länge han vet att vi inte är på väg in igen...


Trots hans fina regntäcke är livet uselt... =)


Frans verkligen avskyr regn. Han är ingen Lassie precis som skulle göra allt för sin matte ÄVEN om det regnade...

Matte fick massage igår. Familjen insåg att för att matte skulle bli dräglig igen och gå att prata med normalt så behövdes en insats av något slags smärtlindrande. Vissa av er känner redan till att matte har en whiplash-skada som gör sig påmind lite nu och då. Nu var tydligen en bra tidpunkt. Försöker att klara mig så gott jag kan utan en massa piller och det har gått bra nått år nu, så bra det kan vara liksom. Har haft skadan sen jag var 17 år så jag är ganska van. Hur som helst, igår fick jag massage. Tjejen som gav mig den var inte helt nöjd över att jag gått omkring så pass många dagar med den värken. Tydligen var min nacke inte så pigg och hon kunde förstå var jag fått värken ifrån om man säger så... Typiskt. Fick lite dåligt samvete över att jag inte tar hand om mig själv som jag ska. Hur som helst , efter 60 minuters massage fick jag låna med mig en flaska liniment och fick en ny tid nästa vecka. Jag har lovat mig själv att ta mig iväg och träna lite och pyssla med pilates och vara duktig hela veckan. Mhm... Det är inte så lätt som det låter när man känner sig stel som ett postkontor och har huvudvärk som påminner om migrän.


Förövrigt ska man inte tro på allt en 9-åring säger. Hehe... Bilden visar en aning skepsism från min sida, men visst är vi söta? Jag och barn ni vet ;) *mouuhaha* Jag skötte mig jättebra, lilla Nina avgudar mig. =) *mouuuhahaha*

Vill tacka min sambo och Frans husse  (ja samma person...) så mycket för hjälpen med att göra bloggen fin oxå. Även om han tyckte att färgerna som matte valde var lite grälla... Hehe.

Lille Frans fick en ny leksak igår. Ni andra mattar vet hur det här, matte skulle BARA köpa torrfoder. Så råkade hon titta förbi leksakshyllorna på djuraffären. Världens bästa ägare till affären också, en trevlig herre i sina bästa år. En sån där liten mysig djuraffär ni vet. Bortförklaringar, bortförklaringar... Nåväl. Det är ju bra att aktivera den lille valpens hjärna oxå ibland har vi hört. (Ja jo, matte kan vid nått tillfälle ha sagt att valp nog inte har någon hjärna... hehe men jo det har han.) Så jag köpte en rolig boll med hål i. En boll man stoppar godis i som sen trillar ut nån gång då och då. Den var mycket uppskattad. Oj oj...  Nu skramlar det... även om bollen är tom så låter den mot trägolven... Högt! Lillen bara älskar den så det är det absolut värt. Kanske världens roligaste belöning när man gjort nått bra och matte stoppar godis i bollen.

Matte kom på den bra idén att dela med sig av Frans och hans nya boll. Så här lätt var det att fota honom:


Halv valp, halv boll, halv and. Kul.



En valp med en boll är sällan en stillastående kombination...


Åh, bollen är i alla fall stilla!


Nu börjar det likna nått. =) Ja, valp gillar and, den är ofta med som moraliskt stöd. Våra golv lutar en aning så rätt som det är anfaller bollen och då är det skönt att ha and i närheten.


Mot bollen!


Försöker överlista bollen... (tillsammans med and... såklart...)

Matte kom hem från djuraffären med en boll, en tuggring, en förstahjälpenväska, en massa broschyrer OCH torrfoder... hehe. Ganska bra med tanke på mitt uppdrag. Jag fick ju faktiskt med mig hundmaten oxå... Kunde lika gärna glömt den mitt bland alla roliga leksaker. Förstahjälpenväskan fick vi som tack för att vi köpte hundfodret, så egentligen var jag en duktig matte som inte köpte så mycket extra saker. =) Tycker jag iaf... hehe...

Frans har haft en jobbig dag. En både jobbigt jobbig och roligt jobbig dag. Allt började med en trevlig lunchpromenad som höll på att sluta i misär i en hundgård... Frasse fick sig en omgång av en tik som var galen. De sa att hon var såååå snäll och att de absolut kunde vara tillsammans i hundgården tillsammans med deras andra hund. Mmm tjena... Hon hann inte mer än koppla lös henne så gav hon sig på Frans, helt rabiat! Han skrek som en gris och kissade och bajsade på sig lillstackarn... Det tog en stund innan husse fick tag i henne och i mitt sinne kändes det som väldigt långa minuter. Jag stod som paralyserad och hade inte en aning om hur jag skulle bete mig. Å ena sidan har jag fått lära mig att man inte ska ta upp valpen och ömka med honom utan låta honom umgås med vuxna hundar på deras vis. Dock insåg jag rätt snart att denna tik inte var välvilligt inställd... Stor, stark och burdus. Någon typ av gigantisk kamphund var hon.  Jag ville bara gråta. Tack och lov överlevde Frans med sveda och värk. Ingen ursäkt från dem heller. Ingenting. Jag bestämde mig för att gå ifrån hundgården. Precis utanför mötte vi en jättehärlig Samojed tillsammans med hans matte som hade hört valpens skrik och tyckte att han borde träffa en snäll hund direkt efteråt så att han inte blev skrämd för livet. Jag behövde oxå det. Oj vad jag behövde det. Jag var helt galet uppskakad, kanske inte så märkligt. Försökte att inte visa Frans hur rädd jag var och inte dalta med honom... Inte helt lätt.

På kvällen var det valpkurs. Utan bil, låååångt ut på landet. Vad göra? Jag ringde Kicki, instruktör på kursen och beklagade mig. Den underbara människan ordnade det hela åt mig och Frans. Hon jagade ut sin son att hämta och skjutsa oss. Helt underbart! Så kunde vi vara med i alla fall! =)

Valpkursen känns redan underbart rolig. Frans kommer få många nya små vänner, vi har redan träffat tre av dem. Alla fyra sötnosar fick springa lösa i en inhängnad på gården och leka en stund vilket var huuuuuur roligt som helst om man är valp. Häpnadsväckande nog kom han när jag ropade på honom. Kändes mycket bra, en bra start liksom. Han hann visserligen med att jaga några löv och fallna äpplen och sånt också...

I övrigt har det inte hänt så mycket. Eller joooo, jag och Tina (vår inneboende) upplevde något fantastiskt roligt igår. Vi bevittnade den så kallade "sköldpaddan". Valp sprang in i sovrummet och hämtade sin tygkorg som vanligt, öste ur allt innehåll och sprang och drog diverse saker runt golvet. Så plötsligt hände det, han lyckades välta korgen upp och ner och få den över sig... Jag och Tina såg plötsligt en korg komma springandes över golvet. Hysteriskt roligt.  Sen tittade valp fram under kanten. Önskar så att jag fått en bild på det...

Hösten är här och valp älskar det, löv överallt!!




Det är galet roligt med löv... Särskilt när de rör sig, men även stillaliggande är roliga =) En fjäder slinker också ner i mellanåt. Egentligen är nog det mesta roligare än mattes lockrop och mutor.