Ugly Bird

Narkotikahund har fått ett nytt ansikte. Är det kokain? Näe... det kan oxå vara så att valp släpade mattes byxor först över potatismjölet på kissfläcken på golvet sen vidare över resterande delar av lägenheten tillsammans med potatismjölet som även fastnade i skägget. Eller ska sanningen fram så var det potatismjöl ganska precis överallt innan vi hann stoppa honom, inte bara i hans eget skägg.

I lördags var det kräftskiva. Valp fick följa med. Inte Börje. Varför? Sist han var med på kräftskiva hittade vi honom fyra dagar senare på ett tåg på Roslagsbanan på väg mot Mörby, inlindad i en  "Veckorevyn" och med en halv apelsin på huvudet. Patetiskt? Ni skulle hört hans ursäkt...  Ni som inte greppar vem Börje är bör ta en titt på mina första inlägg i denna blogg, det lär förklara ett och annat.

Nåja, kräftskivan blev lyckad. Valp skötte sig nästan exemplariskt. Bet värd-schäfern i svansen några gånger så att hon surade till bara. I övrigt trivdes han som gaffeln i besticklådan, fem tjejer svärmade omkring honom  konstant och kelade och gosade med honom. En riktig tjejtjusare är han redan. Han är nästan en översocial varelse. Det känns som att ensamhetsträning kommer att bli jobbigt. Vi har börjat så smått dock och än går det bra.

Innan kräftskivan träffade jag min väninna Sofia och gick på stan en kortare runda. Frans och husse mötte upp oss med en tennisboll som matte strax insåg inte kom hemifrån oss. Den korta versionen från husse: "Jag och Frans råkade gå förbi nått A-lag i fotboll som värmde upp och de gillade honom och han fick en tennisboll. " Det tog inte så lång tid för matte att lista ut att fotbollslagets medlemmar var av kvinnligt kön... Nåja... ;) Bollen är förövrigt Frans absoluta favoritleksak numera. Jag var mest förundrad över att den inte var full med telefonnummer... Hehe

Idag har Frans varit hos terapeuten. Jajjemen, tillsammans med matte och husse. Man skulle nästan kunna tro att det var familjerådgivning på gång... Hehe. Sista gången som min samtalskontakt och jag träffades, känns lite sorgligt. Det var skönt att ha med sig sambo och Frasse. Vår bil är på Tottes verkstad i Linghem (förövrigt kanske världens trevligaste bilverkstad...), men vi behövde ta oss till Valla från resecentrum. Vad göra? Buss är ett underbart koncept. Min sambo hatar att åka buss, haha riktigt underhållande ;). Jag är van bussåkare och Frans ja han har sett en buss en gång.

Idag var den stora dagen, Frans skulle åka buss för första gången. Matte upptäckte än en gång fördelen med en liten ras. På Östgötatrafiken står: "För hund eller annat djur betalas kontant- eller rabattpris för ungdom. Djur som bärs i bur eller väska åker kostnadsfritt" Så, matte sprang upp på vinden och hämtade en mindre väska, typ bag, och stoppade ner valpen i. Inget motstånd. Troligen så utmattad av morgonens alla lekar och bus med matte att han inte orkade bry sig. Ibland är han en helt underbar liten varelse. Efter två provrundor i väskan i lägenheten gissade matte att väskan var ett gratis och vinnande koncept även om det såg lite smått roligt ut. Ner med snuttefilten i väskan bara och så lasta valp.

Kollektiv-Frans. Nästa gång blir det tåg. =)

Ja, matte och husse fick muta honom med hundkex hela den 12 minuter långa resan. Han tyckte nog det var rätt roligt tror vi.

Vi smugglade in valpen till terapeuten eftersom hon så jättegärna ville träffa honom. Nej, inte inne på sjukhusets område, ni behöver inte oroa er... ;) Vi kollade noga att inga människor fanns i närheten och sprang förbi receptionen och blev mötta på vägen och eskorterade. haha ganska roligt så här efteråt. Frans somnade upp och ner på mattan.

Sen gick vi hem. Alla tre. Sen bara två när valp tydliggjorde att han ville åka väska igen. Han börjar bli stor nu den lille valpen. Det känns på tyngden om inte annat...

Filmstjärnan har idag sett sin första hare. Vår närmsta granne är Tekniska Verken och där hänger Gösta, en stor fälthare, tillsammans med sin familj. Min sambo hävdade att det var samma hare vi såg varje kväll och var så övertygad om detta att han när det en kväll dök upp två harar samtidigt anklagade mig för att vara onykter dubbelseende. En måndag kväll. Nåja. Jag tror han förstått att det finns fler än en hare här på området nu, även om vi båda gärna vill tro att det är Gösta vi ser varje gång. Idag såg Frans Gösta. Gösta sprang fort fort fort bort från det lilla monstret på andra sidan staketet och Frans kunde inte tro sina ögon. Han såg jätten skutta över gräsmattorna fortare än något han sett tidigare och ville så gärna följa med.

Det där helvetes staketet var dock ivägen, Frans försökte hoppa över (2,5 m staket...), gräva under, krypa igenom,alla försök med samma resultat: matte höll tillbaka Frans och försökte förklara för lille valpen att Gösta redan var lååångt lååångt borta.
Stackarn.


Men matte, jag BEHÖVER ta mig igenom staketet NU! Med mer än bara näsan!


Lille Plutt testade hållbarheten på staketet och undersökte noga möjligheterna till svagheter hela vägen hem...

På hemväg var vi lite upprörda över Göstas frånvaro... En bild säger mer än tusen ord...


Hörrö, gå tillbaka i bild!!

Tji fick jag när jag här om veckan var så otroligt stolt över Frasses förmåga att sova sig igenom kloklippning. Det var en engångsföreteelse. Kul...


Så här roligt är det att klippa klorna...


Mutade Frans med godis, men det dög inte...

Måhända är det inte själva kloklippningen som lillen tycker är så otäckt utan mattes håriga ben... Damn....

Frans hälsar till alla andra vovvar där ute: "när du ser ljuset i tunneln, glöm inte att det kan vara ett tåg..." och syftar på att godis inte behöver betyda att helvetet på nått sätt är över, det bara tar paus...

För övrigt är mysteriet med de märkliga reporna på vardagsrumsbordet löst... Reporna gick bort med en disktrasa, det visade sig att fil i valpens skägg gör repliknande mönster på trä.... Snälla Frasse sluta torka av skägget fullt med fil överallt!

Matte är en smula orolig över valps välmående, han åt en bit gummi idag från en leksak som jag aldrig trodde att han skulle kunna nypa sönder. Men johorå... Husse lugnade mig genom att läsa på internet om olika saker hundar käkat i sig och faktiskt överlevt. Skickar med ett utdrag... Jösses...

• En tub hydrokortisonsalva
• En aluminiumfolieform med paj, inklusive formen
• En halv colaburk
• Kinderägg med husses migräntabletter (typ 7 stycken!)
• Diverse plast och gummi

Helt plötsligt så är jag inte jätteorolig längre... Det kommer nog att ordna sig ändå.

Nu ska matte ta och kolla vad valp gör, vi har fått en inneboende till i vår tvåa idag. Min vän Tina flyttar in. Ingen är gladare än Frans som är mycket nyfiken på hennes saker... Lite för nyfiken...


 

Alla har väl vid det här laget sett eller i alla fall hört talas om tv-programmet "Mannen som talar med hundar", ej att förväxla med "Mannen som talar med andar" som också är ett tv-program men där inte en vovve förekommer. Jag som gillar att vara snabb och effektiv läste givetvis inte hela rubriken till programet som skulle börja och döm om min förvåning när Ceasar aldrig dök upp och löser alla  hundars problem med problem-mattar och hussar. Istället står där en man som pratar med människors andar. Ja, det tog en stund innan jag insåg att det inte skulle dyka upp någon Ceasar...

Här hemma har matte storstädat idag och husse har jobbat lite hemifrån. Frans sprang efter mig konstant tills han efter någon timme gav upp och la sig vid husses fötter och sov. Enda stället han inte riskerade dammsugarens återkomst...

Frans och jag grälade lite idag... Vi pratade om att starta en tv-show eller kanske göra en film tillsammans. Det hela började med att Frans ville göra "Mitt liv som valp", ett svart-vitt drama som skulle skildra hur valpens matte och husse vägrade ge honom leverpastej och skinka och istället gav honom torrt valpfoder med A-fil och sen inte lät honom leka med gårdens alla löv i  flera timmar och sluka jordhögar i trädgården. Han ville också visa på mattes illvilja när valp så gärna vill bära gamla cigarettpaket och servetter som hittas ute. Istället envisas hon med att i tid och otid tjata om "sitt" och "ligg" och annat som inte ens är nära lika roligt som att jaga löv och fjärilar., även om det kan vara ganska roligt ibland. I slutet ville han att publiken skulle gråta och tycka synd om valp och kanske skicka paket med leverpastej till honom och kanske ta hand om sina egna valpar lite bättre...

Då blev matte givetvis sårad och kontrade med att valp kanske skulle kunna göra tv-showen "Valpen som talar med stjärten"  med tanke på de fis-symfonier som valp åstadkommer lite titt som tätt.

Sen tog vi båda vårt förnuft till fånga och kastade and och tiger en stund och bara umgicks. Valp kunde ses jaga sin svans långt efter att solen gick ner. Så olycklig är han inte, mattes lilla söta monster. =)

Nedan syns ett foto från filmen "Monstervalpen anfaller" strax innan "it gets messy..."



Ta hand om er!

 

Frans badade igår som nämndes i tidigare inlägg. Vad som inte nämndes var att Frans klädde upp sig fredagsfin för husse när han kom hem från jobbet igår också. Fira att det var fredag liksom och att husse skulle vara hemma med oss flera dagar. Matte gjorde i ordning god mat och fixade till sig själv en smula och klädde upp frans i finkostym. (red.anm. blått sidenband till gardinerna i rosett runt halsen)

Hur stilig får man vara?

Husse log och tyckte vi var så söta som hade ansträngt oss för att göra oss så fina. Frans gick in i "bus-mode" och den blåa rosetten var snart ett minne blott... Nåja...

Mattes försök att städa lägenheten innan husse kom hem slutade i misär. Valp hade fått ett ben för att han skulle hålla sig sysselsatt och sköta sig innan husse kom hem. Benet krossades dessvärre i hundratals olikformade bitar när valp bet i det. Bitarna var dessutom excellenta att sprida ut över de svarta mattorna i lägenheten. (red.anm: bland annat samma matta som tidigare på dagen varit fylld med potatismjöl enligt gårdagens inlägg...). Dessutom försökte den listiga valpen att skylla i från sig som ni ser på bilden nedan... Stackars and... Tack och lov gick matte inte på bluffen... 

Sen på kvällen var det underhållning av högsta rang (för husse och matte med vänner). Vi åkte och hälsade på Daniel och Alexi som har ett mindre zoo hemma hos sig. En 7 år gammal schäferdam som är på tok för stor för att vara en schäfertik, en äldre katt samt en 12 veckor gammal kattunge. Tänk er dessa plus Frasse. Han var galet nyfiken på katterna och jagade glatt omkring dem. Schäfertiken ville busa med Frans som var nyfiken men ganska rädd och helst ville sitta i mattes knä och titta på schäfern. Matte vill att Frans ska lära sig att umgås med hundar och katter redan som liten och han verkar gilla det.

Idag var Alexi och matte ute och gick med den stora schäfern och Frans. De var lösa tillsammans och busade glatt, Frans är mycket mindre rädd och orolig nu vilket glädjer mig. Dessutom så springer schäfern och hämtar Frans när han kommer för långt ifrån oss. Mycket lämpligt. Vi har tränat lite inkallning och försöker lära valp att han ska hålla koll på matte. Han var upptagen med att jaga en fjäril och lyssnade inte överhuvudtaget till mattes rop. Då gick matte och ställde sig bakom ett träd... Inte uppskattat av valp när han helt plötsligt upptäckte att hans älskade matte hade försvunnit! Sen blev det glädjeskutt och valp höll noga koll på var matte befann sig. Underbart känner matte.

Åh jag älskar att ha valp även om jag är så orolig fortfarande för att inte göra "rätt", det man läser överallt på nätet motsäger ofta varandra och jag blir rädd att förstöra valpen. Jag är ju uppvuxen med hund, lite borde jag kunna själv tycker jag? Dock försöker jag att lita till mitt sunda förnuft så långt det går och givetvis alla mina gamla samt nyfunna hundägarvänners råd. Det där med fakta på internet är lurigt... mmm

JOooooo, om det blir någon samträning imorgon, så undrar matte om det finns någon plats för matte och en liten kotte  i någon bil om det är någon som åker från centrala linköping? Husses bil är trasig, men vi skulle gärna vara lite sociala  med gänget i alla fall om det går...  =)

Idag blev valp så illa tvungen att bada. Husse och matte klarade inte av doften av valp som rullat sig i diverse kadaver, bajs och elände ute. Valp tyckte nog bara att han doftade trevligt. Matte och valp brukar sova sked när husse har gått till jobbet. Valp är oftast den lilla skeden. Imorse fick matte nog. Stanken från valps päls var inte längre möjlig att stå ut med. Den en gång så valpdoftande valpen luktade skärt och enbart snusk. Badet var ett faktum. Det gick förvånansvärt lätt, ner med gummimattan i badkaret, ner med valp, tvätta med vovveschampo med grönlera (tror jag det hette) som skulle vara såååå nyttigt för valps päls och inte torka ut och sånt. Luktade gott gjorde det till och med. Matte var blöt men lycklig efter badet, valp var blöt och olycklig. När han trodde att det inte kunde bli värre plockade matte upp honom i en stor frottéhandduk och gav honom lite lätt massage samtidigt som han torkade hyfsat. Det var ganska okej... Sen efter några tokryck och tokspring i lägenheten kom mördar-monstret-från-helvetet, aka "hårfönen", fram. Matte kom på den brillianta idén att lära valp att bli torkad lite snabbt och effektivt så att det inte kommer som en chock om han behöver bada och torka snabbt i vinter. Inte populärt. Inte alls populärt. Men en liten stund fixade vi i alla fall tillsammans efter lite övertalande.


Blöt, men handdukstorkad krake.

Nu doftar valp gott igen, han är mäkta sur, men han doftar underbart. Matte har fått lirka med honom nu efteråt och lekt med honom och varit rolig hur länge som helst för att han ska förlåta henne för det lidande hon utsatte honom för. *suck*
Nu är han dock fluffig och är nog innerst inne glad igen. ÄNTLIGEN! Husse kommer att bli såååå stolt när han kommer hem. =)

Imorse när husse vaknade sov förresten matte och Frasse sked igen, dock var frans den stora skeden. Tro det eller ej. Han har nog sett hur matte och husse brukar sova och nu börjar han ju bli en stor kille. Han låg med magen mot mattes rygg heeeeeeelt utsträckt med framtassarna sträckta i ett försök att hålla om matte. Sötisen.

Avslutar med en bild som visar precis hur läskigt det är att gå ut och kissa natt med husse UTAN matte...



Kul... Valp kissade nyss på mattan och matte kom på den brillianta idén att slänga potatismjöl på den svarta mattan för att få bort fläcken. Sen rullade sig den precis nybadade svarta valpen i potatismjölet på den svarta mattan... Är en smula upprörd...

"Har man hundvalp får man hemhjälp", ja så borde ett ordspråk lyda. Idag har vi vikt lakan. (valp var så kissnödig igår morse att det läckte lite i mattes nybäddade säng...) Valp hjälpte givetvis till att vika. Eller att sträcka lakanen kanske man ska säga? Han bet glatt tag i ena sidan på lakanet och sprang tills det tog stopp... Sen satte han sig på lakanet. Ja, det var lite kämpligt att lyckas vika färdigt dem faktiskt. Att det kan finnas så mycket bus i en så liten kropp? Han är en hejjare på att kontrollera att inget ligger på golvet också. Det som ligger på golvet och är mindre än en fotboll äter valp glatt upp.


Mattes lilla hjälpreda...

Nu har jag åtminstone fått börja duscha på morgonen. Tidigare har jag snällt fått vänta tills husse kommit hem från jobbet och kan trösta hundvalp. Nu duschar jag, visserligen med badrumsdörren öppen, men iaf. Valp har en fin procedur för sig utanför... Först ser jag honom glatt springa förbi dörröppningen med and eller tiger i munnen pipandes. Sen kommer han förbi åt andra hållet, mest troligt med en strumpa i munnen som jag trodde att jag lagt i tvättkorgen. (Vem vet, jag kanske hade lagt den där, valp är listig...) En stund senare hör jag hur han morrar och kommer rännandes förbi med sin snuttefilt hängande efter sig. Mest troligt kommer jag även se hans korg svischa förbi innan jag kommit ur duschen. Innan jag hinner ut har valp dock kommit in i badrummet ett antal gånger för att kontrollera att matte är kvar i duschen och inte har försvunnit. Då sätter han sig på badrumsmattan och stirrar genom duschdraperiet. Ganska jobbigt när man försöker få en stund för sig själv, man känner sig på intet sätt ensam. Som tur är tycker han att det är tråkigt att titta på när matte duschar och ger sig snart ut för att hämta något nytt att springa förbi med. Det är märkligt för så fort jag är utom synhåll eller han vet att jag inte kan säga åt honom så börjar hyssen med saker han vet att han inte får röra...


Skulle lille jag just legat och gnagt i smyg på mattes byxa??? Jag???

Igår fick jag en bukett solrosor från en underbar människa. En sådan människa som känner på sig när man har en sämre dag och kommer förbi just den dagen. Hon är så underbar Therese. En sådan vän önskar jag att alla har. Jag är lyckligt lottad.


Underbara blommor från en underbar person som är otroligt viktig i mitt liv


Det skulle bli en jättefin bild på Frasse som satt gulligt i min famn... Sen upptäckte han kameran... *suck*

Idag skulle bli en sån där produktiv dag när jag skulle ta tag i allt och mig själv och försöka att komma tillbaka till verkligheten. Efter att ha vaknat i morse med valp på magen kände jag direkt att det nog skulle bli en mindre produktiv dag. Sååå nere och trött och tung i kroppen som värkte överallt. Inte förrän klockan var halv fem och min sambo kom hem började jag kunna ta tag i saker. Eller ja något innan i och för sig, lyckades bädda rent i sängen och laga mat till sambon innan han kom hem i alla fall. Allt detta på ungefär 10 timmars vaken tid. Jag som är logistiker känner att det inte är optimalt utnyttjande av tiden...

Valp har varit lugn idag, han låg hela natten i sin egen säng till att börja med. Inte förrän klockan var 06.05 ville han komma upp i sängen och jag kände att det var helt okej. Så sov vi tillsammans en stund till. Sen vägrade valp äta, han råkade på något konstigt vis få smaka lite leverpastej igår från mattes macka och sen dess verkar valpens eget torrfoder vara ungefär lika roligt som scharlakansfeber. Inte ens när lite färskfoder blandades ner dög det åt finsmakaren. Synd sa matte och försökte vara kall och hård så att valp skulle förstå att det inte blev nått annat till frukost. Så gick tiden. Vid lunch sneglade Frans på matskålen igen och viftade lite med svansen i ett vagt försök att få matte att smälta och ge honom nått annat att äta. Matte var stenhård. Dög det igår duger det idag.

Valp surade när vi skulle gå ut innan husse kom hem. Det regnade, men valp vägrade röra sig. Matte stod i porten under tak och ringde husse och frågade när han skulle komma hem... Det är synd att kameran inte visar hur lång tid han faktiskt satt där... *suckar* Nåja, ganska precis så här såg det ut i alldeles för många minuter. Inget lockande, tricksande, visslande eller bedjande hjälpte...




Tills husse äntligen kom och räddade honom... då minsann!





Då var matte ingenting värd... Kunde han prata skulle han lätt berättat att matte bjöd på äcklig mat och hade svält honom hela dagen... *suck*

Sen var det full rulle på vovve och sysslor hemma, jag har börjat att sticka. Japp... om allt går enligt plan ska det bli en grön halsduk i två nyanser. Går det som sist när jag började virka igen så blir det en lång tråd med små flaggor på... (Läs; matte lyckades aldrig riktigt med väskan som det skulle bli. Då skulle det bli en duk, sen skulle det bli ett hårband. Det slutade som sagt med ett snöre med små flaggor på eftersom matte hela tiden blev tvungen att börja om och till slut inte orkade repa upp varje gång... )

Valp gillade det nya projektet. Garn är tydligen det optimala att leka med och stickorna var otroligt bra att bita i. Hann sticka några varv innan han vaknade och insåg vad han höll på att missa. Sen blev det inget mer stickat... Imorgon får det bli ett nytt försök...



Jag trodde jag fått mig en hund, men jag börjar undra om det inte är lite katt och häst i honom också. Han beter sig som en katt, men galopperar, stegrar och bockar som en unghäst... Söt är han iaf mattes lille monster. =)

Jooo nu kan vi både "sitt" och "ligg"! Whoooho matte är sååå stolt! Han vet vad han heter och han har oftast ganska bra kontakt med matte när vi är ute och busar eller går en sväng. Om det inte händer nått oväntat förstås... som typ en helt vanlig bil, cykel eller människa... hehe

Ibland är jag dock så otroligt orolig för att jag är en dålig matte... Tänk om jag gör allt fel med honom? Det ska bli skönt med valpkurs... Tänk om valp hatar mig egentligen?

Sov gott!

Frans och jag är som bekant hemma ensamma med varandra på dagarna. Imorse hade vi en liten kris... Det började med att matte vaknade med en vansinnig ischias-värk. För er som inte vet så känns det ungefär som 3-8 nyslipade knivar i ryggen som skär utmed rumpa och lår och gärna ända ner i foten. Ingen vidare behaglig upplevelse. Tack och lov var det i alla fall inte så illa som det skulle kunna ha varit. Jag kunde åtminstone gå hyfsat stundvis. Valp och matte tog sig med stor möda och mycket besvär utför de två långa långa trapporna i huset för att nå gräsmattan och kissa, ja Frans alltså, inte matte. Då hände det oväntade, räserbajs... japp valpen hade diarré. Samma morgon som jag har ischias. En typiskt jättedålig kombination.

Efter att ha kommit in (med stor möda och mycket besvär uppför alla trappor igen) kom den första överraskningen. Valp stod med stora ledsna ögon kvar vid dörren och trampade. Han ville tydligt gå ut igen och det var tillsynes bråttom! Kastade oss ut för trapporna igen (ja, fortfarande med ischias och en liten tår rullande på mattes kind) för att åter befinna oss på gräsmattan. Då kom överraskning nummer två. Hundvalp ville inte kissa eller annat, valp ville leka. Bara leka, bita i mattes byxben och skosnören och slita i kopplet och få sånna tokiga valpryck som mynnar ut i att valp springer hysteriskt tillsynes planlöst runt runt... Flams-Frans.

Matte var INTE nöjd, men kom att tänka på ett råd hon fick igår på samträningen av Anna, matte till Tim. (Tror att hon heter Anna, annars får hon gärna höra av sig om hon läser detta ;) ) Tim hade tydligen lärt sig samma sak när han var valp; står man vid dörren så får man gå ut. Gå ut är roligt för ute kan man leka roligare än inne. Anna lärde mig att om man är en tråkig och passiv matte som inte alltid leker så fort man är ute så kan valpen sluta springa till dörren så fort den bara vill leka. Operation passiv och riktigt tråkig matte har således inletts. Vi hann inte mer än in efter den första busrundan så ville valp ut igen. Matte var då den tråkigaste matten genom tiderna. Valp ångrade sig och vill gå in. Matte log för sig själv och bestämde sig för att själv äta frukost. Valp surade en stund, men gick sen och lekte för sig själv. Helt otroligt. Matte tackar Anna så mycket för tipset och är lycklig över att vi kom att prata om det igår på samträningen. Ska träna på att vara trist om Frans fortsätter tro att han får gå ut och leka så fort han känner för det om han sätter sig vid dörren... Jag kanske gick på det en gång, men jag kommer inte gå på det fler!

Det är inte helt enkelt att uppfostra en valp, Frans är läskigt söt och har redan ganska bestämda åsikter om saker. Exempelvis som nämndes i förra inlägget: "Regnar det vägrar valp gå ut, då är det varmare att kissa inne...". Det blir bra för oss att gå på valpkurs och lära känna varandra ännu bättre. Då kanske valp vill lyssna på matte lite mer... Nu ser han ut som en liten ängel, ligger på rygg halvt under soffan med alla benen i vädret och ser så söt ut. Tittar man lite närmre så ser man att han minsann passar på att bita i soffan samtidigt. *suck*

Dock är det en underbar upplevelse att ha valp. Särskilt för mig som inte mår så bra... Valp är terapi, den bästa man kan få! Det största av allt, i natt sov han i sin egen korg bredvid mattes säng. Matte la ner sina mjukisbyxor som luktade matte och sen sov Frans ända fram till morgonkvisten då han blev ledsen och fick komma upp och sova på huvudkudden sista timmarna. Lill-plutten. Mattes älskling.

Jag har en valp som hatar regn. En valp som inte rör sig ett steg ute om det regnar. Inte ens med sin nya fina regnrock som håller honom torr. Det enda som gör att han kan glömma regnet för en stund är samträningen med Fritt Följ. Möjligen. Där kan han springa och spana på de stora hundarna och längta efter att bli lika uppfostrade som de... (Eller är det måntro matte som hoppas?)

Idag fick Frans träffa Börje för första gången. Han tog med sig herr And som moraliskt stöd. And piper ljudligt om man klämmer honom på magen (vem skulle inte skrika om valp bits i magen??) Synd att inte foton kan förmedla ljud. På bilderna nedan syns tydligt Börjes sura min över att behöva bekanta sig med valp. Lite nyfiken kan man dock nästan tro att han är. Som tur var intresserade sig inte valp för Börje särskilt mycket efter att matte förklarat att det är förbjudet att bita huvud eller andra kroppsdelar av Börje. And däremot fick sig en omgång... (And syns på andra fotot...)

Kära dagbok...

Vem trodde att valp skulle älska blåbär? Inte matte iaf... inte förrän han för andra gången dök med huvudet ner i blåbärshinken och käkade upp de blåbär som fanns... Nej, nu överdriver jag, han lämnade fyra blåbär till matte. Helt blå i skägget var han när han studsade runt i blåbärsriset. Det var första gången han var i skogen lille Frans. Jag och Therese bestämde oss för att det var dags. Om han ska orka följa med på vår "plocka lingontur" senare så var det här en bra uppvärmning. Han lärde sig snabbt. Han lärde sig att välta blåbärshinkar och att äta blåbär ur matte och Theres händer samt att faktiskt plocka egna blåbär. Han satt där i blåbärsriset och käkade blåbär. Kanske det sötaste jag har sett på länge...




Han var såååå trött när vi kom hem. Han sov. Sov, sov och sov. Det gjorde visserligen matte också. Det som är så skönt med valp. Man kan skylla allt på honom. "Oj, nu måste jag visst sova middag med valp, han är så trött"

Husse och matte tog med Frans till Tannefors slussar för att äta glass sen. Det gillade valp... och matte... hehe



Nej, det är inte vår barnvagn som står bakom oss... Även om valpen fick sitta inlindad i mattes kofta en stund efter att bilden togs eftersom han frös så tokigt mycket... Frys-Frans.



Sen gick vi hemåt. Då var valp trött igen och somnade på husses axel... Det är inte så lätt att vara liten alltid. ;)

Hej då dagboken!

Det är Frans som är valpen, det är jag som är chefen. Husse är den roliga lekfarbrorn som Frans tvivlar på är bra på promenader... Man kan vägra gå och så kan man vägra gå... Med mig studsar han fram. Visserligen en studs, spring och sen tvärnit. Locka locka locka på Frans och sen samma visa igen studs, spring och tvärnit... Med Husse är det tydligen bara tvärnit när matte inte är med. Hehe...

Idag ska Wilma städa garderoberna. Paniken infann sig igår när hon kom på att det finns lådor i garderoberna i vilka det ligger onödiga saker. Exakt vad lådorna innehåller vet ingen förutom Wilma som i alla fall har en vag aning om vad som döljer sig under locken på de ljusblå lådorna.

Paus

Så, lådorna i princip färdigstädade. Kom på varför de inte blivit städade förr. De innehåller saker, detaljer från en tid som har varit och som väcker sorgsna känslor. Jag säger "innehöll" saker så är det mer korrekt. Idag var det dags att faktiskt rensa bland alla minnen. Givetvis inte allt, men ganska mycket åkte i soporna efter en stunds tårar och inre diskussioner.

I övrigt tränar Börje Kung-Fu för fullt och idag kom en liten väst av Kevlar till honom på posten. Han är inte klok, han rustar sig för att klara sig undan valp säger han. Matte skyddar honom från valp, det har hon lovat. Han försökte göra en beställning på rött tegel också härom dagen för att bygga sig en borg, men då sa matte NEJ. Har lovat att han ska få sova i sängen igen så fort valpen är tillräckligt modig för att sova i egen korg. Det är inte så lätt när man är liten. Det är nämligen mycket tryggare att sova som en huvudbonad på mattes eller husses huvud. Tur vi har många kuddar i sängen så att han kan få en egen...

Jag ska till tandläkaren om tre timmar så jag måste gå och vara neurotisk en stund nu. Detta är första gången någonsin som inte min far är med mig till tandläkaren och kan trösta mig när jag gråter. Jag börjar gråta när jag kommer till porten och ska ringa på klockan vanligtvis. Idag ska jag vara modig. Lika modig som valpen när valp mötte Schäfer härom dagen. (bortsett från att jag inte ska skrika som en stucken gris som han gjorde...)

Fortsättning följer...

Börje är sur... Riktigt sur, han tycker valpen får för mycket uppmärksamhet. Valpen hit och valpen dit... "oj, valpen har diarré, ska vi ringa akuten?", "Oj, han hickar, det är väl inte farligt för valpar??", "Åh nej, valpen åt fågelbajs", "Åhhh va söt han är den lille valpen", "Kom och sov bredvid matte i sängen då lill-Frans" osv...

Det är sant, en valp behöver mycket kärlek och uppmärksamhet. (Precis som Börje). Vi hittade en fästing på honom idag. (På Frans alltså, inte på Börje...) Matte ville dö, jag började ojja mig om stackars valp som inte har något immunförsvar och hemska Borrelia och det ena efter det andra. Husse var smart och åkte till apoteket och köpte fästingborttagare och jodopax så nu finns inte fästingen mer. Nu är det bara att vänta och se om han fått någon sjukdom av det äckliga djuret.

Idag var vi på samträning med Fritt följ, en hundklubb här i stan. För matte som är sjukskriven och inte mår så bra så var det en ganska jobbig upplevelse. För Frans och Husse, en enbart rolig stund. Samträningen gick ut på att en massa hundar med mattar och hussar (mest mattar idag dock) samlas och tränar tillsammans. Hundar i olika raser och olika åldrar. Mycket bra för en liten valp att lära sig vara hund då. Han fattade tycka för en spanieltik som var 13.5 år gammal. Hon kändes trygg och fick inte heller hoppa hinder och sånt utan var på hans nivå fast gammal istället för ung. Vi fick lära oss att gå igenom en tunnel. En stor röd tunnel som Frans kom på skyddade bra mot regnet. Han undrade nog varför de andra vovvarna inte kommit på den idén tidigare. Frans la sig i tunneln och ville inte komma ut i regnet.

Han fick vara med mattarna och fika efter träningen till skillnad från de andra hundarna. Han somnade i mitt knä inlindad i en handduk. Det blir roligt med valpträning så småningom.

Nu ligger valp och sover helt utmattad; Matt-Frans:

Vilken natt. Börje trodde att någon skulle bryta sig in i lägenheten och stjäla alla hans Body-tidningar. Bettan bara skrek. Själv var jag bara smått vettskrämd och neurotisk. Simon var den modige som vanligt, även om han blev hindrad av övriga familjen i natt.

Det ringde på dörren klockan 01.45. Vi bor i ett industriområde, inte mycket rörelse i de här kvarteren om nätterna. Det är semestertider och min far är polis och har lärt mig ALLT om hur inbrott går till när inbrottstjuvarna kontrollerar om någon är hemma. Alternativt inte bryr sig om den som öppnar och bara går in. Klockan var 01.45, jag hade precis slumrat till. Ringklockan ljuder. Jag väcker Simon, Bettan skriker. Inget titthål i dörren... Ovissheten är total. Ingen hade ringt till våra mobiler som en polare hade gjort innan han/hon dök upp mitt i natten en veckodag. I trapphuset hörs ljud av andra ringklockor och dörrar som det rycks i och som stängs. Jag vägrade släppa ut Simon. Jag vägrade. Det kan ha att göra med att jag sett så mycket på amerikanska filmer och serier och läst så mycket skräck i mina dagar. Kanske kan det också ha att göra med att jag råkade titta på Saw 3 tidigare samma dag...

Hur som helst var Börje vettskrämd och jag kunde ju inte gärna låta stackaren sitta där och skaka. Simon frågade om han skulle ringa polisen. Så ringdes 112 för första gången någonsin. Förklarade lite försiktigt att det var så att det kanske möjligen kunde vara inbrott på gång och att magkänslan och flickvännen inte var så pigga. Så kom en radio-bil. Jag har aldrig varit så lättad i hela mitt liv. Inte Börje heller. Två stiliga poliser. Rejält stiliga faktiskt. ;) De bara stod där utanför dörren och var tryggheten personifierade. Inga inbrottstjuvar, våldtäktsmän eller andra gangsters fanns synliga... Däremot hade poliserna hittat en lapp på vår dörr "Vi ringde på er dörr 01.45, ni har glömt lyset på bilen" och en underskift från en av grannarna.

Då ville jag dö.

Börje är lite i chock än, han har tagit sin lilla kudde och sitt lilla täcke och lagt sig ovanpå sina Body-tidningar... Tror att jag behöver trösta honom lite igen... Stackarn. Bettan är sur för att hon inte hann hämta kameran och fota de två läckra poliserna... Jag fick berätta för henne att man inte får göra sånt, att det inte passar sig alls... *skakar på huvudet*

Skickar med er ett fint familjefoto på barnen i baksätet när vi åkte hem från semestern i Östersund. =)

Att vara hemma sjuk är inte roligt. Inte alls roligt. Jag är en människa som älskar att jobba och att ha saker att göra. Nu får jag göra varken eller. Att stressa ner är inte lika enkelt som det låter. Särskilt inte när man inte kan ta sig ur sängen hur mycket man än önskar att man kunde det. Kroppen känns som bly. Känns tung som bly och med struktur som grafit, Grafit som lämnar en mörkgrå skugga om jag lyckas röra mig. Ja, som grafit, det känns som att atomer lämnar min kropp så att det snart inte är någonting kvar. En hexagonstruktur som är mycket stark inom skiktet, men desto svagare i mellan dem. Tycker du att jag börjar bli filosofisk? Vänta tills klockan är 04.00 och jag fortfarande inte somnat...

Börje gör det inte lättare hemma. Han sitter och läser tidningen "Body" och tjatar om att han vill till gymmet. Visst jag kan hålla med om att det är dags för honom att börja träna ben. (Som för så många andra grabbar på gymmet som föredrar att köra överkropp trots kycklingben) Han har komplex stackars Börje. Komplex över sin kropp... jag har försökt förklara för honom att "päron" också är en form, men får bara tillbaka: "Jag tycker du ser ut som ett päron" och så kastar han diskborsten efter mig. Kul kille. Honom måste jag vara hemma med på dagarna. Vi har funderat på att fota börje och hänga upp en bild på gymmet med texten: "Dags att börja träna ben?" hehe, det är humor.

Förra veckan satt Börje och läste någon sådan heminredningstidning med tips om trädgården och när jag kom hem höll han på att så gräsfrö i parketten... *suck* Det måste vara han som kom på den brillianta idén att plantera två stora Rhododendron i krukor på balkongen. Vet ni hur stora Rhododendron blir? Kunde ni kanske sagt något innan vi kämpade med att flytta upp den dit? "Hallå? Var är balkongen? Åhhhh leta bakom de där tre-meters-växterna som skymmer solen, där tyckte jag att jag såg balkongen i våras!"

Nehe, nu är det kanske dags att åter försöka krypa ner och sova. Sova... onödigt ont, fullt med elaka drömmar, ångest och skräck. Roligt... Ser fram emot det =/

Hoppas ni har en bättre natt!

Så är vi alla hemma igen, oskadda. Eller jag är väl åtminstone inte mer skadad än när jag åkte. Usch, mår inget vidare... Magsår/katarr ska man tydligen ta på mer allvar än jag hittills gjort. Inte ens semester och medicin har lyckats göra det bättre... Ska till läkaren nu i början av nästa vecka. Känns som att jag måste ta tag i mig själv och börja lyssna på min kropp. Jag är inte direkt känd för att vara bra på det.

Börje har också magsår. Han har ett stort plåster på magen. I hans fall är det troligen inte stress utan allt kaffe som orsakar besvären. Gnäller gör han iaf duktigt... Han ligger inne och sover nu. Jag lovade honom att jag skulle ladda upp bilderna från när han och Bettan tittade på Håkan Hellström på Piteå Dansar och Ler innan han vaknar... De var så söta så, satt i fönstret och diggade. Vi hade ju utsikt direkt ner på stora scenen så det var bra. Småttingarna försvinner så lätt i bland allt folk annars.

Jag tänkte berätta om varför jag började blogga igen så här helt plötsligt. För ett antal år sedan skrev jag frenetiskt om livet, sagor och allting på olika ställen här i cyberrymden. Så en dag slutade jag. Tappade all skrivarglädje. Egentligen tappade jag livslusten om jag ska vara ärlig och därmed försvann även sådana mindre viktiga delar som skrivarglädje.

Nu har jag återförenats med en person som betyder så otroligt mycket mer för mig än vad hon någonsin kommer att kunna förstå. Det är en tjej som jag haft mitt livs roligaste tid med och som jag hoppas vill göra om allt det är med mig igen. Eller kanske inte göra om, men göra nya knasiga saker. Tänkte ge er ett axplock av saker vi gjort så förstår ni nog hur roligt jag haft tillsammans med henne. Och om hon läser det här, vilket hon gör eftersom hon diggar börje, så kommer hon nog förstå nu, om hon inte redan fattat, vem hon är:

• Tappat en bildörr till en minibuss mitt i stan under färd.
• Kommit på att linser färgade med röd karamellfärg är bra att använda även om man aldrig använt linser någonsin förr. Vad är det värsta som kan hända liksom?
• Träffat "Döden"
• Åkt till alperna och blivit lite för onyktra "jäkla beduiner, var e min limefrukt!"
• Hört ljuden av hur vår rumskamrat mister oskulden vid fotänden av vår säng "håll käften Sir Väs, jag försöker sova"
• Demonstrerat flygtur utför trappen på hotellet i alperna och fastnat.
• Haft hallucinationer om taxar vid lunchtid helt nyktra.
• Drivit stackas främmande pojkar till vansinne; "nej jag hör inte dig, det är som att det är en vägg här, hallå??

Oj, oj, ju mer jag tänker på det desto mer ler jag.Idag är det få förunnat att se mig le. Jag känner liksom inte för att le längre. Men hon får mig till och med att skratta tjejen. Dessutom har hon träffat en pojke som gör att jag blir helt varm i kroppen, de är så fina tillsammans.

Hur som helst så tyckte tjejen att jag borde börja blogga. Och här är jag nu. Jag bloggar igen. Och det gör mig seriöst gladare. =) Hon känner mig väl fortfarande. =)

Damn, jag blir helt sentimental. Måste ta en paus och samla mig... fortsättning följer...

Idag var det dags, den stora dagen. Börje fick följa med till Bydalsfjällen för att plocka hjortron... Givetvis satt han och lyssnade högt på musik hela vägen till fjällen i sin lilla iPod, vägrade använda säkerhetsbälte och försökte någon att tala till honom så svarade han surt "jag trivs bäst på Stureplan". Kul kille.

Vi kom dock fram till fjällen och insåg snart att Börje skulle vägra att gå ett steg själv. Simon fick stoppa honom i ryggsäcken...

Han blev snart åksjuk och kräktes några gånger och vi fick stanna så att han fick en kopp kaffe på vägen. Vägen upp är brant. Riktigt riktigt brant. Först en skidbacke som är brant, sen vidare upp på fjället via en smal stig täckt med rullande stenar. Om möjligt ännu brantare än skidbacken... Förbi fjällbjörkar, kråkbär och lingon, vandringen gick vidare längd dromskåran, en riktigt riktigt brant ravin. Börje hotade några gånger med att hoppa ifall han inte fick åka hem, men vi knöt fast hans skosnören runt kaffetermosen för att vara på den säkra sidan. När man sedan väl tänker att NU är vi framme så har man bara ytterligare två stigningar kvar på fjället, sen börjar det plana ut. Då har man bara någon kilometers vandring kvar tills man är på myren.

Det är vackert i fjällen. Ack så vacket, och ack så jobbigt med påtagligt begynnande ryggskott. Kul. Det röda som skymtar en bit bort är vår ryggsäck med matsäck. Livsviktigt för humöret när man är på fjället...

Efter någon timmes vandring var vi framme på den stora hjortronmyren. Antingen är där fullt med det som kallas skogens guld, eller så är det som idag, knapert. Först fick jag visa storstadsbon Börje vad vi faktiskt letade efter. Ser ni honom?

Så här många bär hade jag hittat efter en halvtimme när jag mest daddat med Börje, lekt med grodor, halvt slagit mig fördärvad och var typiskt onödigt blöt om fötterna efter att ha klivit rakt ut i blötmyr...

Åh, jag älskar verkligen fjällen. Förstår inte hur jag kunnat klara mig i så många år nu utan att ha tillgång till dem så lätt som man har hemma i Östersund. Det saknar jag med Linköping. Var är fjällen liksom?

På golvet ligger en helt genomtrött Pumi, (ungersk vallhund för den som inte vet...) i fåtöljen sover en minst sagt trött pappa, i sängen sover en trött sambo och Börje verkar ha somnat i Bettans famn i resväskan. Snart dags för mig också att bege mig till John Blunds värld. Jag är också minst sagt trött.