Det var inte igår...

... men idag blir det ett inlägg.

Mycket har hänt sen sist;

1. Min gitarr har utsatts för sabotage. Ja, det är bara det jag kan tänka mig har hänt. I lördags skulle jag spela en sväng då jag till min stora fasa upptäckte att en av strängarna är helt av. Och inte nog med detta, det sk stallbenet var sprucket rakt över. Jag kan bara utgå ifrån att jag och min gitarr utsatts för sabotage. Frågan är vem den skyldige är. De två jag bor med skyller på varandra. Hehe... eller nä de snarare hävdar sin oskuld. Kan det vara så att det är nån form av olyckshändelse som jag själv förorsakat som har fått gitarrens delar att avvika? Eller har jag en kamikaze-gitarr? Ni vet en sådan som offrar sitt liv för musiken för att sådana som jag inte skall kunna spela och förorsaka allmänheten allmänt oljud? Kan det vara så att jag hade en mycket modig gitarr som offrade sitt eget ljud för musikvärlden? Det är sådant vi inte får reda på. Jag ger mig inte. Jag ger mig aldrig, jag SKA laga den och jag SKA lära mig spela. Återupplivningsförsök nästa. Ett nytt stallben har inhandlats och inhandlats och detta skall nu bytas. Med mina fantastiska kunskaper om olika instrument så skall detta inte bli några som helst problem, eller? Dessutom måste jag byta två av strängarna som inte mår så bra heller.

2. Frida skulle ha fyllt 28 år förra fredagen. Det blev sorgligt och jag gjorde som vanligt och försökte att förtränga känslorna. Det gick sådär.

3. Det har blivit väldigt mycket jobb på sistone vilket är en av de stora anledningarna att bloggandet uteblivit.

4. Frans skall troligen på rättegång. Ett mycket allvarligt brott har begåtts och det finns både vittnen och bildbevis. Än är dock inte brottsrubricering fastställd.


På bilden syns tydligt hur Frans trots strikt förbud hoppat upp i pappas säng, bäddat upp överkast och filt och lagt sig ovanpå täcket. Pappas hund Theo vet reglerna och går otåligt och trampar runt sängen och är mycket mycket bekymrad över att Frans ligger och snarkar och sover där man inte får. Jag trodde faktiskt inte att det var sant förrän jag fick se bilden. Lille Frans-bov...

Nu ska jag göra mig en välförtjänt kopp te och sen titta på Greys. Det är jag värd.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0