Suzuki Swift och Sha-Boom

Imorgon bär det av till Bydalen. Äntligen. Jag behöver få åka bräda.
Osökt kom jag att tänka på de turer jag och Veronica gjort till bland annat Bydalen i en Suzuki Swift som jag tror att hennes dåvarande grabb ägde. Fast om jag inte missminner mig så hade han inget körkort? På nått vis hade vi iaf den där bilen som inte var av nyaste modell på något sätt. Den hade dock en del roliga finesser, exempelvis att man fick välja om man ville kunna använda helljuset eller om man hellre lyssnade på musik. Båda delarna kunde man inte göra samtidigt. Intressant. Men körde man inte om kvällen så var det ju lugnt... Haha, den hade vissa problem med uppförsbackarna på väg till fjällen och var inte helt pålitlig kan man säga. Vi lyssnade och diggade Sha -Boom på kasettbandspelaren och hade det ganska fantastiskt. Anledningen till att det var just Sha-Boom var att vi alltid glömde att leta rätt på nått annat band, och Sha-Boom bandet låg i bilen. Dessutom var inte kasettband något som var speciellt inne heller då, modet var CD-skiva. Men vi hade det gott iaf i den där lilla jäkla Suzukin. Ibland beror allt på sällskapet.

När jag tänker efter har jag och Vera en ganska många historier tillsammans som innefattar bilar.

Ett tag härjade vi omkring i en illgul bil som skulle kunna liknas vid en postbil, modell liten skåpbil. Den hände iofs inte så mycket tok i. Vi råkade åka mot enkelriktat en gång. Men vi hade jättebråttom. Så det så.

Sen en annan gång var Vera o jag fyllechaffis åt ett gäng som var många år äldre än oss, Vera var väl 18 år (kan inte haft körkort länge...) och jag 17 år och hon skulle köra in ett helt gäng med bekanta och obekanta från en ganska rejäl fest i nån liten by till krogen i en skåpbil som någon i det där gänget ägde. Dit tog vi oss i en annan lånad bil som nån annan i gänget ägde, tror det var en röd Mazda, inte heller på något vis ny. Den hade ingen vänster blinkers upptäckte vi efter en stunds färd. Sen hade den inga backspeglar heller. Då började det bli otäckt. Men vi tog oss dit! Efter att på plats ha bytt bil till någon form av äldre minivan och stuvat in på tok för många berusade människor i den avverkade vi dessa punkter innan vi hade kommit fram till krogen:

  • Immat igen alla rutor 100 ggr.
  • Fått en trasig gitarr i huvudet.
  • Tappat skjutdörren (!)
  • Baxat in skjutdörren i bilen för att kunna fortsätta färden. (Det var mitt i vintern och drog rätt mkt utan dörr...)
  • Fått soppatorsk vid trafikljusen mitt i stan.
Vid sista punkten var Veronica närmst intill hysterisk. Hon är väldigt sällan hysterisk. Vill minnas att alla fick hjälpa till och knuffa bilen in på Shell och parkera där. Veronica körde inte en meter till trots att grabbarna gentlemannamässigt erbjöd sig att tanka (deras bil...) Ja gudars skymning vilken händelserik resa! Behöver jag säga att hon inte skjutsade hem dem efter krogen? Hahahahaha...

Nehe om man skulle förbereda inför imorgon kanske; tidig morgon dubbel dag, ni vet!






Kommentarer
Postat av: Veronica

Hjärtat! Den där Suzukin va ju min alldeles egna första bil som jag köpte av Mickes pappa :) det va inte den som man va tvungen å välja musik eller helljus, det va Alfan som helt rätt inte ägdes av mig, utan den där tölpen till pojkspoling som jag av någon jävla anledning hade bestämt mig för att hänga med - tänk va man lär sig med åren du!



Suzukin va den vi iklädda kostym sladdade in på macken i hallen givetvis med sha-boom poppandes så högt det bara gick. :)



Du vet väl om att jag hade förträngt den där skåpbilshändelsen så gött det gick - nu är det där traumatiska minnet tillbaka. Jag tror faktiskt det va Jonny, hans bror å en hög med annat folk som åkte med. Jag har nå minne av nån snubbe med surffrilla som inte klädde honom så vidarevärst...



Puss! Fram med mer minnen!

2011-01-15 @ 18:27:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0