Ugly Bird

Det finns några saker i mitt liv som jag inte är speciellt stolt över. En av dem är kursen i programmeringsspråket ADA son jag läste år 2 på universitetet. När jag nådde sista terminen hängde denna kurs i ADA fortfarande som ett mörkt, deprimerande moln över mitt huvud. Ångesten var fullkomlig. Programmering verkade inte riktigt vara min grej... Tack och lov träffade jag Simon då vilket blev räddningen för att jag fick ut min examen rent ut sagt. Han visste inte hur illa det var då han tog sig an problemet med att lära denna ganska söta flicka detta bortglömda programmeringsspråk. Jag minns hur han frågade vad jag kunde i ADA, så han visste var vi skulle börja, och blev föga imponerad när jag stolt berättade att jag kunde skriva ut mitt namn på skärmen och att jag nästan hade bemästrat att skriva ut ett rutertecken i olika storlekar på skärmen (nu lyckades jag aldrig med ett rutertecken utan egentligen var det två stycken V som låg i varandra, alternativt bredvid varandra, dock kunde man faktisikt välja storlek...).

Det var tydligen ingen bragd. Sen att jag kläckte ur mig att jag hade omtenta 2 dagar innan tentan var väl inte helt lysande heller, men nån slags stolthet hade jag ändå och försökte in i det sista mörka för killen som jobbade med programmering att jag hade en dold hemlighet. Den gången gick inte tentan vägen, men konstigt nog gav jag inte upp utan bestämde mig för att nästa omtenta skulle det bara gå vägen och jag planerade i tid att börja läsa till den, hör och häpna.

10:e gången jag skrev omtentan, en sån tenta där man fick en programmeringsuppgift på papper och sen programmerade man och kompilerade och drog iväg den till examinatorn som testkörde o godkände/underkände, var jag verkligen laddad och jag blev faktiskt godkänd. Tidigare omtentor hade jag mest gått dit och hoppats på en enkel uppgift där man skulle rita nått snofsigt på skärmen (typ två 'V' i varandra...), men den uppgiften dök aldrig upp. (Jag hade aldrig tid eller lust att plugga till den heller så det var högst halvhjärtade försök.) En av tentatanterna sa till mig efter 9:e gången jag skrev tentan: "Det här med programmering är inte din grej va...?". När en tentatant känner igen en är man illa ute... Jag var helt enkelt bra på andra saker än just programmering.


Att ta en lupplur och toksova mitt på dagen tillexempel, det är jag bra på. =) Frans oxå.

Anledningen att jag drar upp denna lilla historia är att jag nu har skaffat mig en egen domän. Jajjebox. OCH jag har bestämt mig för att själv bemästra tillräckligt mycket av CSS för att kunna göra en hyfsad sida på egen hand. Och jag har lovat mig själv att lägga stoltheten på hyllan och be om hjälp om det behövs. Klarar jag detta eldprov kommer denna blogg i framtiden finnas på ett annat ställe, ett ställe där jag själv kan känna att jag varit delaktig i utformandet. Ser fram emot att plocka fram min kreativa sida igen. Jag tror det här kan bli riktigt bra faktiskt. Jag hoppas det iaf, hoppas att mitt tålamod håller och att jag inte är lika dålig på CSS som på ADA, då är det nog kört. ;)

Nu ska jag aktivt lyssna på P3's Teknik-Pata och bli en smula inspirerad! Yey!