Ugly Bird

Det är en sak som är märklig. Det är många som läser min blogg, men det är ytterst få som skriver en kommentar. Det är några som är underbara, trogna och är min uppmuntran till att fortsätta skriva, några som jag känner till ansikte och några som är mer okända för mig. Kommentarerna gör mig dock sugen att fortsätta mitt skrivande. Att se att 90 personer kollat in sidan och MAX fem har skrivit en kommentar gör att jag undrar om alla utom dessa fem bara läser tre rader och sen kräks och kollar in tester på dammsugare istället. Är det så? Var inte så jä*la blyga! Stig fram i ljuset läsare! Jag blottar min och Frasses själar här! 

Eller skriv bara vem du är? Så jag får veta vem just du är som läser min lilla sida? Jag är hemma och sjukskriven, jag träffar inga personer. Det här är ungefär så nära ett socialt liv som jag kommer, unna mig det! Okej... jag överdriver en smula, men iaf. Både jag och Frans gillar när ni kommenterar min blogg! Vi vill ha uppmärksamhet jag och valpen. Han tycker ni är så trista att han somnar! Och det är inte så enkelt att blogga med en sovande valp i famnen! =)



För övrigt har matte städat bland mössor, handskar och halsdukar idag... Frans hittade rullen med klister som man borstar ludd från kläderna med... Vadå avslöjad...


Nej, det är inte jag som organiserat hans säng på det där sättet med dynan långt på sidan om och snuttefilten hängande utanför... Faktum är att jag hade bäddad hans lilla säng prydligt bredvid min plats (ca: 5 meter bort ifrån brottsplatsen), men ändå så förefaller den flytta sig både en och tre gånger under dagen. Vi har fullt upp hemma...