Ugly Bird

Hej! Om du läser detta inlägg så innebär det att jag varit på gitarrlektion i kväll. En som vanligt dramatisk tillställning som började med att Urban glömt nycklarna och vi blev stående i snögloppet och tvärvinden i 15 minuter innan vi fick assistans och kunde inta musiklokalen. (Jag väljer medvetet att inte kalla det för rep.lokal eftersom detta skulle kunna tolkas som att vi är bättre än vad vi är. )

Väl på plats uppdagades att vi bara var två personer plus Urban. Hur skulle detta gå? Han får inte ha någon lektion om vi inte är minst fyra personer inklusive honom själv. Jag kände givetvis en viss ilska (fast jag vet att du har sagt att jag ska lägga energi på annat än att irritera mig) över att de andra deltagarna ej behagat att meddela sig att de skulle utebli. Urban såg nog min besvikelse när han sa att det nog verkade som att vi skulle behöva ställa in och sa att vi ju kunde spela lite tillsammans ändå, men inte en full lektion. Det blev således jag och den nervösa kvinnan, som förövrigt inte bor ensam i skogen i en stuga med sin katt, utan hör och häpna är gift och bor mitt i centrum, som fick äran att spela och sjunga tillsammans med Urban.

Eftersom jag numer vågar vägra Tom Dooley så fick vi gå direkt på Hallelujah och det lät riktigt bra tills vi skulle låta bli att titta på strängarna då vi spelade. Då lät det mindre bra och ganska falskt. Jag fick dock glänsa lite eftersom den enda låt jag övat på i två veckor är just den. Inte så otippat att jag önskade den kanske?

Sen Carin blev det allvar. Jag vet inte riktigt hur jag skall berätta detta för dig. Jag vet nämligen inte hur du kommer att reagera. Jag känner att ett blogginlägg nog är rätt forum. Jag berättade lite om en önskelåt för Urban... om ja... hur ska jag säga det, vår låt? "En kväll i Juni" med Lasse B. Urban log lite, bläddrade i sin pärm och medan jag övade ackordbyten så la han papperet i mitt notställ. Där låg den; texten och ackorden till "En kväll i juni". Sen spelade han och vi sjöng. Jag och Urban sjöng (jag kände att jag själv inte var redo att ta några ackord då jag fortfarande var en smula i chock). Nervösa kvinnan försvann ur världsbilden. Just då var det bara jag och Urban och Lasse B. (Har jag sagt att han sjunger som en gud Urban?) Det bästa av allt är att Urban har hjälpt mig lite och nu består låten av ackord jag förstår och han har lovat mig att vi skall spela den tillsammans nästa gång. Hur fantastiskt är inte detta? Snart Carin blir det vin och sång! Nu kan vi snart skråla tillsammans till denna till skyarna höjda sång.

Sambo har legat däckad i 10 dagar i någon form av influensa och har av den anledningen blivit degraderad till att sova på soffan. Det kan verka som tuffa bud, men sanningen är att han var med på det. Faktiskt. För att jag skulle få vara frisk lite längre. Jag och mitt immunförsvar du vet. I natt nådde halsontet mig och febern är på ingång. Sambo börjar bli frisk. Så tittar han på mig ikväll och säger: "jaha då bäddar vi på soffan åt dig inatt då?" The hunter becomes the hunted...

Nu är det dags för ett bad, tror att en god bok och en wiskey skall få äran att göra mig sällskap.

Nu, när du läst detta Carin hoppas jag att vi bokar en after work en kväll i juni kanske? Så blir det vin, skrål och spex! Kan det vara så att någon annan är intresserad av att hänga med så kanske det kan gå att ordna?

Hoppas att du har en fantastisk kväll och att du kan smälta den goda nyheten om Lasse B!