Ugly Bird

Det är tisdagkväll och gitarrlektion nr 3 har just gått av stapeln.

Överklasstanten var inte på plats idag. Snorkfröken tvingades tilltala mig idag eftersom dörren till lokalen initialt var låst och jag blockerade den enda utvägen uppför den dunkla trappen. *mouuuhahhaahaha*. Hon såg ut att lida. *mouuhahaha* Sen roligt nog låste hon upp dörren genom att av en slump råka luta sig mot dörröppnarknappen. Hon såg ut som att det var pärleporten som öppnat sig; mycket lättad. Jag blev nästan besviken, det höll på att bli en intressant stund där ute, jag kände mig som en skurk... he he

Vi skulle ikväll stolta visa vår lärare hur duktiga vi blivit på "Hallelujah" som vi haft chansen att öva på i två veckor. Efter uppspelet blev vi odiskuterbart och ofrivilligt nedpetade till Tom Dooley med sina sparsamma två ackord. Jaha liksom. Inte så kul. 19-åriga tjejen gjorde roliga uttalanden när läraren försökte visa hur hon skulle spela för att det skulle bli mindre fel, exempelvis: "men vadå, vart ska tummen köras upp?" Jag dog en stund av skratt. Läraren lyckades behålla lugnet.

Efter att ha lirat lite roliga högerhandsvarianter med Tom Dooley (hehehe undar vad Freud skulle säga om det uttalandet) fick vi avancera igen. Yes! Tillbaka till afterski-låtarna! Nu stod "Take me home, country roads" på tur att bli uppriven av falska ackord och för långsamma ackordbyten.

19-åriga tjejen fick problem med fingersättningen och frågade och frågade och frågade hur allt hängde ihop. Hon och jag hittade dessutom ett kryphål i systemet som fick gitarrläraren att riva sitt hår. Vi upptäckte EN sträng i ETT ackord som inte spelades, men ÄNDÅ skulle man vara tvungen att trycka ner den. Mycket märkligt sa vi. Urban påstod att ackordet bara var så och försökte pedagogiskt att förklara att det kunde vara bra att hålla ner den strängen också eftersom det skulle underlätta vid byten till andra ackord. Vi ansåg ändå att vi hittat kryphål i systemet. Till slut sa Urban att vi fick hålla fingrarna hur vi ville? Hade han ledsnat på oss? Vi makade in oss i ledet och gjorde som han sa.

Idag var jag lätt klassens stjärna. Ansåg jag i alla fall själv. Lyckades till och med vara så inne i mitt spelande att jag missade att alla andra slutat spela. Jag gjorde helt enkelt ett solo, som vilken artist som helst! Dessutom spelade jag rätt och fick beröm av Urban. Passade på att snegla lite på snorfröken och gav henne "jaha, och vad sa du om det där då?"-blicken. Hon försökte se oberörd ut, men jag stal hennes tid i rampljuset och hon var garanterat inte nöjd. Hehe

Den nervösa kvinnan sa roliga saker som att Cornelis spelade konstigt och hipp som happ, men jag valde att inte kommentera det. 19-åriga tjejen hade fortfarande stora problem med att förstå det där med takt och ackord och "hur ofta man ska slå på strängarna" och allting. Jag har troligen övat mångfalt mer än henne. Det är roligt att spela, även om det är hellre än bra.

Tills nästa gång tyckte Urban att vi skulle öva lite mer på i första hand Tom Dooley, men sen givetvis de andra låtarna. Vi blev även tilldelade ackord till "The Boxer" (Simon & Garfunkel) och till klassikern "Cecilia Lind". Det kommer bli hur bra som helst det här. Han måste ju sätta någon slags tilltro till oss eftersom han ändå delar ut andra ackord? Eller vill han bara minska sin egen pappersbunt och har någon slags "utdelad-pappers"-kvot han måste uppnå för att få ut sin lön? Lurigt att avgöra i det här skedet.

Två veckor tills nästa gång nu! Urban behöver en paus från oss helt enkelt, det måste vi respektera!