Ugly Bird

Men är det inte typiskt mig? Vad hände igår tror ni, kvällen efter att jag bloggat om mitt tidigare sjukhusbesök? Jorå, efter jobbet så kände jag att ryggvärken snabbt intensifierades. Under storhandligen på Ica Maxi kände jag att nått helt klart var på gång. Hade vagnen som en gåstol och vi lyckades ta mig runt och handla hängande på den, tjurig som en åsna som man är. Jag skulle minsann inte åka hem förrän handlingen var klar. 

Väl hemma ramlade jag i säng på en gång. Hade ju försökt att ringa reumatologen under förmiddagen, men utan framgång och smärtan blev bara mer och mer intensiv och febertopparna/frossan avlöste varandra. Det var ju själva helvetet oxå tänkte jag och var duktig och ringde till den trevliga tanten på sjukvårdsupplysningen som direkt och utan att tveka bokade en jourtid hos distriktsläkare på akuten. Ringde kl 18.40, fick tid 19.10. Snabba ryck!

En ung sympatisk läkare konstaterade kl 19.14 efter att ha försökt vidröra min rygg och gjort diverse märkliga känseltester att en ortoped behövde snoka lite extra så att de kunde utesluta att nått riktigt otrevligt hänt i ryggen. Jag hade inte så många rätt gällande rörlighet, känsel och smärtnivå tydligen. Jag kan bara tipsa om att ringa och boka en tid först istället för att bara åka in. Jag fick träffa läkaren exakt på minuten då jag bokat tid och slapp vänta överhuvudtaget. Det var riktigt bra, jag tycker vården i Sverige fungerar förbaskat bra. Eller så har jag alltid haft en väldig tur, tror dock mer på det först nämnda. Jag började fundera på om det var Grey's anatomy jag hamnat i. Akuten drällde av unga, snygga läkare och sjuksköterskor. Det är ju jäkligt typiskt att man inte direkt visar sig från sin bästa sida sånna där gånger, hehe. ;)

Sen var det bara att vänta... Låg och stirrade på konsten på väggen i ett par timmar. Man blir påhittig när man måste vänta länge och är smärtpåverkad. Rummet blev till rena fångarna på fortet med gåtor som var tvungna att besvaras. Fick inga sju nycklar dock och personalen var inte på långa vägar lika effektiva som Gunde vill jag lova...


Gigantisk tavla som tog upp hela väggen i mitt rum... Ett troll som fiskar, en älg, två fiskar och en rovfågel samt ett vattenfall och skog på samma bild. Fågeln hade dock inga riktiga klor vilket genast retade mig såklart. I övrigt var fåglen väldigt detaljrik, och så har konstnären missat att måla dit klorna. Ser att det ser ut som att den har klor på bilden ovan, men när du ligger en meter ifrån ser du på en gång att där inte är några klor. Så det så.


Ena tavlan bakom min säng. Svår att titta på från sängliggande. Dock var jag så smärtpåverkad att jag rörde på mig hela tiden så jag hann med att se den oxå. Liksom den här:


Ingen höjdare kanske...

Sen funderade jag på om det kanske fanns nått smärtstillande som man kunde koppla in på egen hand eftersom de var en smula långsamma att ha att göra med personalen. Tydligen var det inte bara jag som hängde gäng på akuten ;)


Hittade dock ingenting...

Klockan blev nog kring 22 innan jag fick träffa nästa läkare. En ännu mer sympatisk ung herre som gjorde ännu fler skojiga tester och sa den ganska roliga meningen "ja, du blir ju inte diskvalificerad bara för att du har reumatisk värk annars" och menade på att det mycket väl kunde vara nått tok med någon disk eller kota. Han tyckte att jag skulle stanna för observation över natten. Jag gjorde ett tappert försök att få åka hem. Men Simon stoppade min Åka-hem-kampanj och frågade läkaren rakt ut vad han ansåg. Läkaren hade nämligen börjat vackla ;). Så blev jag kvar i alla fall, fick snällt inse att det bästa var att stanna, oavsett hur jag kände inför det. Det kom en sköterska och jag fick schysst smärtlindring rätt in i blodomloppet. Sen slutade jag frossa. Han var fantastisk, fixade ostmackor och te och presenterade mig för nattsköterskan som skulle visa mig sovplatsen sen. Många pluspoäng för ostmackorna. Grät till och med en skvätt där i köket. Det kan iofs ha berott mer på smärtan än ostmackorna.

Fick sova bakom ett draperi på obs akuten, och det var väl inte på nått vis speciellt extraordinärt. De höll koll på mig hela natten, för jag erkänner, jag var en smula skärrad. På morgonen kom samme läkare och gick ronden och kollade de nytagna proverna och kunde konstatera att det inte verkade vara någon infektion i någon disk eller liknande. Det kändes skönt. Så jag fick lite mer smärtstillande och fick åka hem. Ingen var lyckligare än jag =). Fick inte jättemånga timmars sömn under natten så jag däckade när jag kom hem.

Nu är jag vaken och mår okej. På riktigt alltså, jag mår okej. Värken har lugnat sig något och febern är borta.


Så tog jag den här bilden och ser hur trött och sorgsen jag ser ut... men jag är okej, lite besviken över att de inte kan säga exakt varitfrån värken kommer dock, men that's life. =)