No mercy
Efter Veronicas kommentar till förra inlägget tänkte jag direkt gå in i försvarsmode och påtala förtal. Sen kom jag på att det finns bildbevis. Eller fanns... Hur som helst, jag erkänner. Jag har alltid pratat i sömnen. DOCK Veronica så hände det som hände i St Anton under viss påverkan av alkohol. Bakgrundsfakta: 6 flickor åkte till alperna över milleniumskiftet, tre bodde på ett ställe och tre på annat ställe. Jag och Veronica bodde tillsammans med en tjej till i ett rum.
Min sida av historien som Veronica nämnde som kommentar till förra inlägget: Efter avslutad kväll gick alla hem utom jag som trevade omkring på ett eget äventyr och kom hem lite (nån timme) efter de andra... Efter att på ett listigt vis överlistat hur nyckel och nyckelhål är kompatibla med varandra och ljudlöst (min version) tassat in i rummet där de andra sov så tog jag mig en kort tupplur på det två decimeter breda elementet som varmt och härligt välkomnade mitt något spritfyllda huvud. Efter denna powernap tänkte jag fridfullt borsta tänderna, men det blev för fridfullt så jag beslöt att ta en powernap vilandes med huvudet i handfatet. Sen började jag enligt andras utsago att övertygande fråga var beduinerna var och var i helvete limefrukten tagit vägen. Till sist hittade jag sist nämda (beduinerna återfanns aldrig...) och fick för mig att jag skulle bolla över limefrukten lite checkt till Veronica som inte var riktigt beredd... Ingen vet varför jag helt plötsligt initierade kast med liten limefrukt med Veronica kl 05 på morgonen... Sen vill jag minnas att jag somnade prydligt i min del av dubbelsängen. Här skiljer sig versionerna åt. Veronica hävdar att jag föll som en fura till golvet och somnade med huvudet under en garderob tillsammans med limefrukten och att det då och då kom konstiga haranger om beduiner och limefrukter från golvet under garderoben. Ingenting jag vill kännas vid. Men jag var ju bara 18 år, då vill jag minnas att man gjorde en del konstiga saker. Eller? Men okej, jag pratar och går i sömnen även utan påverkan av sömntabletter... Jag erkänner ;) Vill du berätta din version av historien Veronica så skriv en kommentar vettja hehe, jag tror dock att jag fick med det mesta? ;) Dessutom var jag i backen kl 09.00 morgonen efter så jag skötte mig exemplariskt hävdar jag! Det är ju det som räknas!
Idag har vi varit i Klövsjö och härjat. Träffade vänner som var uppe från Linköping för att åka skidor och må gott och vi har tillsammans med dem och deras vänner haft en underbar dag! Dock trillade jag. Ingen på något vis någon cool vurpa, inget dödslängtande hopp över en ravin som misslyckades utan bara ett felskär på ett isfält som fick mig och min bräda att fullkomligt förlora greppet och kana ut över den svarta backen. Givetsvis gjorde jag som man inte ska göra, viftade med armarna, fastnade till med handen bakom mig och vips så hade jag sträckt axel/skuldra/rygg ruskigt fel. Så åkte jag iofs resten av dagen ändå eftersom det inte gjorde jätteont så länge man inte viftade så mkt... Så jag lät bli att vifta och åkte istället.
Vi skulle stanna på middag med gänget i deras stuga, men det gick inte pga smärta. Givetvis hade jag lämnat värktabletterna hemma (HUR ÄR DET MÖJLIGT???) så det var bara att packa sig in i bilen och röra sig hemåt mot dem istället för att hänga gäng och umgås. Vad är väl en bal på slottet? Jag blir trött på mig själv när jag glömmer att ta med mig värktabletter... Vanligtvis går jag inte en meter utanför lägenheten utan dem. Men plötsligt händer det när man verkligen behöver dem.
Riktigt fint väder var det, -14 i dalen och -9 på toppen.
Min sida av historien som Veronica nämnde som kommentar till förra inlägget: Efter avslutad kväll gick alla hem utom jag som trevade omkring på ett eget äventyr och kom hem lite (nån timme) efter de andra... Efter att på ett listigt vis överlistat hur nyckel och nyckelhål är kompatibla med varandra och ljudlöst (min version) tassat in i rummet där de andra sov så tog jag mig en kort tupplur på det två decimeter breda elementet som varmt och härligt välkomnade mitt något spritfyllda huvud. Efter denna powernap tänkte jag fridfullt borsta tänderna, men det blev för fridfullt så jag beslöt att ta en powernap vilandes med huvudet i handfatet. Sen började jag enligt andras utsago att övertygande fråga var beduinerna var och var i helvete limefrukten tagit vägen. Till sist hittade jag sist nämda (beduinerna återfanns aldrig...) och fick för mig att jag skulle bolla över limefrukten lite checkt till Veronica som inte var riktigt beredd... Ingen vet varför jag helt plötsligt initierade kast med liten limefrukt med Veronica kl 05 på morgonen... Sen vill jag minnas att jag somnade prydligt i min del av dubbelsängen. Här skiljer sig versionerna åt. Veronica hävdar att jag föll som en fura till golvet och somnade med huvudet under en garderob tillsammans med limefrukten och att det då och då kom konstiga haranger om beduiner och limefrukter från golvet under garderoben. Ingenting jag vill kännas vid. Men jag var ju bara 18 år, då vill jag minnas att man gjorde en del konstiga saker. Eller? Men okej, jag pratar och går i sömnen även utan påverkan av sömntabletter... Jag erkänner ;) Vill du berätta din version av historien Veronica så skriv en kommentar vettja hehe, jag tror dock att jag fick med det mesta? ;) Dessutom var jag i backen kl 09.00 morgonen efter så jag skötte mig exemplariskt hävdar jag! Det är ju det som räknas!
Idag har vi varit i Klövsjö och härjat. Träffade vänner som var uppe från Linköping för att åka skidor och må gott och vi har tillsammans med dem och deras vänner haft en underbar dag! Dock trillade jag. Ingen på något vis någon cool vurpa, inget dödslängtande hopp över en ravin som misslyckades utan bara ett felskär på ett isfält som fick mig och min bräda att fullkomligt förlora greppet och kana ut över den svarta backen. Givetsvis gjorde jag som man inte ska göra, viftade med armarna, fastnade till med handen bakom mig och vips så hade jag sträckt axel/skuldra/rygg ruskigt fel. Så åkte jag iofs resten av dagen ändå eftersom det inte gjorde jätteont så länge man inte viftade så mkt... Så jag lät bli att vifta och åkte istället.
Vi skulle stanna på middag med gänget i deras stuga, men det gick inte pga smärta. Givetvis hade jag lämnat värktabletterna hemma (HUR ÄR DET MÖJLIGT???) så det var bara att packa sig in i bilen och röra sig hemåt mot dem istället för att hänga gäng och umgås. Vad är väl en bal på slottet? Jag blir trött på mig själv när jag glömmer att ta med mig värktabletter... Vanligtvis går jag inte en meter utanför lägenheten utan dem. Men plötsligt händer det när man verkligen behöver dem.
Riktigt fint väder var det, -14 i dalen och -9 på toppen.
Kommentarer
Postat av: Veronica
Nu har jag garvat så tårarna sprutar! M.Y.G.O.D!
Du glömde hur du tog dig upp för trappen. Varför gå de sista tre trappstegen när man kan klättra lite diskret över räcket - det är ju närmsta vägen liksom! Och hur jag vaknade av att någon lite diskret väste utanför dörren "veeerrrroooonnnniiiiccca"
När man tittar ut sitter din fot fast mellan spjälorna på räcket - underbart! Hur gör man för att sluta garva en sån gång!?
Och att du somnade med huvudet under garderoben är dagens sanning. Och att du hivade den där limefrukten över rummet för att du såg dom där beduinerna är på andra sidan. Och att du somnade i handfatet och på elementet finns det bildbevis på :)
Fy fan! När ska vi på ett sånt äventyr igen?
Snart hoppas jag!
Postat av: Sara
Jäklar... jag hade helt glömt/förträngt trappincidenten... Jag gillar närmsta vägen-tänket än i dag dock ;) hähähähä
Trackback
