Konsten att berätta en historia...

Idag tänkte jag bjuda på något som blivit lite av en klassisker här i hemmet. Min förmåga att prata och agera i sömnen. De nätter jag inte kan sova på grund av ångest, smärta eller bara allmänt absolut inte kan sova händer det att jag tar insomningstabletter för att få några timmars ostörd sömn. Dessa har vissa biverkningar...

Ett axplock av de vanliga biverkningarna; minnesstörningar, hallucinationer, agitation och mardrömmar. Bland de mindre vanliga återfinns; förvirring, retlighet samt dubbelseende och bland de ovanliga förekommer vanföreställingar, sömngång och rastlöshet. Yes.

Detta kan ibland, inte alltid, beroende på vilken sinnesstämning jag är i vid sänggåendet få olika konsekvenser. Av de ovanstående nämnda biverkningarna har jag alla. Jag ställer till med ibland hysteriskt roliga grejjer och kommer ofta inte ihåg något av det morgonen efter. Sambo har vid ett par tillfällen gjort ljudupptagningar... INTE populärt när han tokskrattande har återberättat nattens bravader och jag försöker hävda min oskuld och anklaga honom för förtal... Jag kommer ihåg saker ibland tack och lov... (Som när Johnny Depp var på besök som pirat, det minns jag hehehe)

Således; Jag pratar om mycket märkliga saker i sömnen, viftar och pekar och visar samt avkräver ibland av min sambo att han lovar saker, exempelvis igår var han tvungen att se till att: "Per Elofsson inte fick vara med på föreläsningen" Jaha liksom? Ibland kan jag dessutom säga saker som först verkar väldigt vettiga och sen slutar med typ "köttsoppa i kvarnen" eller något annat obegripligt. Så blir jag fullkomligt jätteirriterad när han inte förstår mig. Som en missförstådd poet svamlar jag haranger som är fullkomligt obegripliga för en vaken person i normalt sinnestillstånd. Själv är jag vid dessa tillfällen i ett parallellt universum, mellan medvetande och sömn, i en ganska behaglig värld.

En kväll hörde min sambo hur jag fnissade hysteriskt och gick in och frågade vad som var så roligt. Inget svar. Han frågade igen och jag hade svarat "inget" och fortsatt att hysteriskt fnissa. Så lyfte han täcket vid fotänden och inser att jag ligger och kittlar mig själv under foten med den andra foten... Jajjemän...

En gång var jag övertygad om att det var en ubåt i sovrummet och att ryssen var nära. Och ni tycker att jag är paranoid på dagtid? Haha

En annan gång hade jag som sagt ett piratskepp med Johnny depp på besök och var INTE nöjd när sambon försökte väcka mig... Tror jag det... Sen skulle jag gå ut på balkongen och skotta snö... I JULI månad. Sambon hann stoppa mig och övertyga mig om att det kunde vänta tills morgonen.

Jag har dubbelseende och vanförseställningar och kan ibland bli livrädd när jag tittar på min sambo eftersom hans ansikte i min värld förvrids, som allt annat. Förvrids och blir dubbelt och jag blir livrädd ELLER tokskrattar. Det kan man aldrig veta. Ibland är saker otäcka och ibland hur roliga som helst. Ibland regnar det bokstäver och ganska ofta ser jag personer som inte finns och ber dem att gå. Eller säger åt sambo att säga åt dem att gå. Det går att fråga mig saker och ibland får man svar man förstår och ibland får man väldigt märkliga svar.

Jag har råkat somna till i soffan och tittat på texten på tv'n vid några tillfällen och frågat sambon vilka av textraderna man ska läsa eftersom de är så många... Sen bär det iväg till ett parallellt universum igen och jag har inbillat mig vid några tillfällen att personerna på tv'n är på riktigt och jag har haft härliga konversationer med dem. Gärna på ett främmande språk. Inga problem. I den världen är allt möjligt.

Så ibland kommer jag på att jag ska upp och gå ur sängen/soffan. Det är oftast ingen hit med detta sömnläkemedel i kropppen utan kan sluta med att man trillar och slår sig. Ibland behöver man inte ens gå upp för att ramla. En gång ramlade jag ur soffan med ett brak. Själv tyckte jag att jag landade som bland moln och frågade S när han kom springande: "Men, HUR hörde du mig?". Det var tydligen inte så lurigt eftersom jag hade brakat rakt ner i parketten och slagit i huvudet samt flyttat vardagsrumsbordet ett par meter... Nåja... I min värld var jag ljudlös!

Jag försöker som ni nog förstår klara mig utan dessa... men det är inte utan att det har blivit ganska mycket roligt när jag har behövt ta dem. Det blir dock inte jättemycket sovit för min sambo som behöver vara lite av en ordningsvakt för att hålla ställningarna så att det inte blir nått tok. Men ofta somnar jag så gott så gott utan några som helst tveksamheter...

Jag undrar fortfarande hur Per Elofsson kom med i bilden igår... Det hade varit rimligare med någon rocklegend efter gårdagens gitarrsession... Men förhoppningsvis kommer den kvällen oxå... hehe eller så återvänder Johnny Depp, det är min största förhoppning...










Kommentarer
Postat av: Veronica

Älskade älskade älskade raring! Dom där beduinerna då? Då hade du minsann inga tabletter att skylla på (eller)

Galet roligt!

Jag tror helt enkelt att det är din fantastiska fantasi som brakar lös och lever om när du sover! Det är uppenbart att du ska skriva en bok - när du sover!



Du är bäst! Love ya

2011-02-18 @ 22:10:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0