Ugly Bird

Jaha, enligt förra inlägget skulle jag ta tag i träningen. En timme senare stod jag i gymmet. Bevis 1:


Så här glad blir man av att vara i gymmet!

Jo, nu var det dags liksom. Lite som NASA att ta sig in på stället oxå, måste ha inpasseringsbricka och kod och grejjer. Känner sig nästan lite VIP.


In action. Lagom koncentrerad...


Roligt att jag tränar med luva på... Osynlighetsluvan ni vet. Här på bilden är kramp personifierat. Man kan nästan tro att jag inte tränat på jättelänge. Tokigt.


Det här är en fin övning. Vadpress. Skittrist egentligen, men brandmännen tränade bandy på andra sidan glaset. Att brandmännen och poliserna har detta som sitt hemmagym fick jag veta i slutet av gympasset. Krampen i alla kroppsdelar kändes plötsligen som att det var värt det och att jag kan tänka mig att göra om det. Varje dag. Jag erkänner att jag blev sugen på att trycka tuttarna mot rutan när de spelade för att se hur spelet skulle arta sig då, men jag stod emot, (läs: mina biceps och triceps vägrade röra sig pga vild kramp och tröjan gick inte att få loss...) 

Hehe... jo jag tackar jag ;)


Sen hade jag lite svårt att sitta still pga all kramp överallt så sista posen med gainomax i handen blev lite skakig. Riktigt komiskt faktiskt. Så, nu vet ni. I'm on fire!