Ugly Bird

Ni är några stycken som läser min blogg. Under valptidens blogg var ni ännu fler givetvis, men nu är det bara gamla torra jag kvar. Tänkte göra en snabb uträkning för att visa er en läcker procentsats över över hur få som kommenterar inläggen numer, men sen insåg jag att den där siffran, 1, vid antalet kommentarer visar rätt tydligt på hur många det är.  ;)

När jag var yngre skrev jag "dagbok" på en då väldigt populär site. Min älskade Veronica skrev ut alla inlägg och satte prydligt in dem i mappar sorterade efter år.  Idag finns inte sidan på nätet kvar tror jag, min användare försvann hur som helst för många, många år sedan, idag är jag ytterst tacksam över att hon skrev ut mina små historier och dagboksinlägg. Vad jag skrev om? Jag skrev nästan aldrig om mig själv i första person. Istället skrev jag om flickan som av misstag delade en citronfjäril i tusen små olikformade bitar med gräsklipparen och om hennes funderingar över om citronfjärilssläktet skulle hämnas på henne genom att komma upp genom golvbrunnen i badrummet och döda henne när hon sov. Ja det var nog en av de mer realistiska sakerna jag skrev om när jag tänker efter. Det var egentligen väldigt mycket annat jag skrev om, hittepå helt enkelt. Ganska ovanliga historier, ofta med ett uns av verklighetsförankring dock. Jag var väldigt inspirerad av Douglas Adams ett tag där skall tilläggas.

Jag hade en fantastisk tid då jag varje dag fortsatte på en historia om en flicka, en prinsessa och fröken president (samma person) som gjorde en himla massa saker i en fantastisk låtsasvärld. Sen träffade prinsessan en pojke. Så vid den tidpunkten påbörjar en annan skribent en parallell historia om en pojke, som möter en flicka, prinsessa och fröken president. Minns hur jag nästan maniskt uppdaterade sidan för att se vad som hänt i pojkens värld. Till en början var det hela blommigt och vackert, sen spårade allt ur ganska kraftigt kan man säga efter en rad missförstånd. Personen bakom "pojken" la för mycket vikt vid orden som skrevs och det hela blev nästan hotfullt och otäckt till sist minns jag. Det kan även ha varit så att jag provocerade ganska mycket också, hör och häpna ;). Undrar om han läser detta förövrigt... Vi har trots vissa konflikter sporadiskt bibehållit kontakten genom åren. Vissa personer har man en märklig koppling till som är svår att beskriva och svår att bryta.

Jag kallar er för spökläsare, ni som läser mina inlägg men aldrig eller sällan ger er till känna. 

Appropå spökläsare, har ni hört Las Palmas låt Spökskrivare? Helt underbar text, tyvärr finns bara en mindre bra remix tillgänglig på Spotify ännu. Leta upp texten annars och rappa själva vettja, det gjorde jag. Igår var det "Morning has broken" till middagslagandet, idag var det "Spökskrivare" efter maten.