Ugly Bird

Tidigare skrev jag väldigt mycket, håller på att komma igång igen. Har inte mycket att rapportera idag så jag väljer att lägga in en historia jag skrev för något år sen. Ta dig tid, den är värd att läsa (red.anm. tycker redaktionen själv iaf...) För övrigt åker jag på kryssning imorgon och återkommer således först på söndag.

Repeterar Stjärnfall... begrunda!

I det något daggvåta gräset låg Flickan. Hon blickade mot den mörka molnfria himlen som just denna kväll erbjöd henne en fantastisk anblick över himlavalvets stjärnor. ”En dag är jag också en stjärna” tänkte hon samtidigt som hon fick en bestämd känsla av att någon promenerade över hennes panna med sikte ner mot hennes högra öra. (En betraktare från ovan hade dock skönjt att så inte riktigt var fallet, varelsen promenerade egentligen med sikte på hennes haka, men med risk för att försvinna in i hennes näsa då hon drog ett av sina vanliga på tok för djupa andetag, valde den att först promenera förbi hennes båda ögonbryn via pannan för att sedan svänga vänster ner över kinden för att nå sitt mål.)

Flickan kände ett uns av ilska över att någon gjorde sådana kraftiga försök att förstöra hennes annars så rofyllda och vackra kväll. Hon råkar starkt ogilla att varelser tar sig sådana friheter som att med oförsiktiga steg och utfällda klor vandra sin kvällspromenad över hennes panna för att söka skydd för natten i hennes öra. Flickan tycker inte om när någon snarkar högljutt i hennes öra och hon inte kan komma åt dem. Det kan nämligen te sig aningen irriterande och störa värd-varelsens nattsömn.

För att undkomma eventuella obehagligheter på grund av parasiten, svepte flickan med en lätt och ljudlös rörelse sin ena hand över sin panna. Den lilla varelsen delades i särdeles många ojämna bitar, då flickans hand vidrörde pannan i ett för det lilla krypet kraftigt slag. Den efterlämnade sig en liten krusande blodpöl då dess döda styckade kropp lämnade pannan smetad mot flickans handflata. Flickan sänkte sin hand och placerade den utmed sin sida. I hennes panna fanns en liten blodfläck och i hennes handflata satt resterna av en liten, en gång lyckligt levande och väldigt oskyldig varelse fast. En liten varelse som hade för avsikt att sova i hennes lilla grop på hakan för en natt, då den råkade tycka hakor var väldigt vackra och bekväma. Flickan blickade åter mot den mörka, molnfria stjärnklara himlen. Hennes tankar vandrade iväg och hon glömde snart det nyss inträffade. Hur mycket denna flicka än skulle betrakta stjärnorna skull hon aldrig notera att där nu fanns en ny stjärna, nyss född, där på himlavalvet.