Ugly Bird

Narkotikahund har fått ett nytt ansikte. Är det kokain? Näe... det kan oxå vara så att valp släpade mattes byxor först över potatismjölet på kissfläcken på golvet sen vidare över resterande delar av lägenheten tillsammans med potatismjölet som även fastnade i skägget. Eller ska sanningen fram så var det potatismjöl ganska precis överallt innan vi hann stoppa honom, inte bara i hans eget skägg.

I lördags var det kräftskiva. Valp fick följa med. Inte Börje. Varför? Sist han var med på kräftskiva hittade vi honom fyra dagar senare på ett tåg på Roslagsbanan på väg mot Mörby, inlindad i en  "Veckorevyn" och med en halv apelsin på huvudet. Patetiskt? Ni skulle hört hans ursäkt...  Ni som inte greppar vem Börje är bör ta en titt på mina första inlägg i denna blogg, det lär förklara ett och annat.

Nåja, kräftskivan blev lyckad. Valp skötte sig nästan exemplariskt. Bet värd-schäfern i svansen några gånger så att hon surade till bara. I övrigt trivdes han som gaffeln i besticklådan, fem tjejer svärmade omkring honom  konstant och kelade och gosade med honom. En riktig tjejtjusare är han redan. Han är nästan en översocial varelse. Det känns som att ensamhetsträning kommer att bli jobbigt. Vi har börjat så smått dock och än går det bra.

Innan kräftskivan träffade jag min väninna Sofia och gick på stan en kortare runda. Frans och husse mötte upp oss med en tennisboll som matte strax insåg inte kom hemifrån oss. Den korta versionen från husse: "Jag och Frans råkade gå förbi nått A-lag i fotboll som värmde upp och de gillade honom och han fick en tennisboll. " Det tog inte så lång tid för matte att lista ut att fotbollslagets medlemmar var av kvinnligt kön... Nåja... ;) Bollen är förövrigt Frans absoluta favoritleksak numera. Jag var mest förundrad över att den inte var full med telefonnummer... Hehe