Ugly Bird

Frans och jag är som bekant hemma ensamma med varandra på dagarna. Imorse hade vi en liten kris... Det började med att matte vaknade med en vansinnig ischias-värk. För er som inte vet så känns det ungefär som 3-8 nyslipade knivar i ryggen som skär utmed rumpa och lår och gärna ända ner i foten. Ingen vidare behaglig upplevelse. Tack och lov var det i alla fall inte så illa som det skulle kunna ha varit. Jag kunde åtminstone gå hyfsat stundvis. Valp och matte tog sig med stor möda och mycket besvär utför de två långa långa trapporna i huset för att nå gräsmattan och kissa, ja Frans alltså, inte matte. Då hände det oväntade, räserbajs... japp valpen hade diarré. Samma morgon som jag har ischias. En typiskt jättedålig kombination.

Efter att ha kommit in (med stor möda och mycket besvär uppför alla trappor igen) kom den första överraskningen. Valp stod med stora ledsna ögon kvar vid dörren och trampade. Han ville tydligt gå ut igen och det var tillsynes bråttom! Kastade oss ut för trapporna igen (ja, fortfarande med ischias och en liten tår rullande på mattes kind) för att åter befinna oss på gräsmattan. Då kom överraskning nummer två. Hundvalp ville inte kissa eller annat, valp ville leka. Bara leka, bita i mattes byxben och skosnören och slita i kopplet och få sånna tokiga valpryck som mynnar ut i att valp springer hysteriskt tillsynes planlöst runt runt... Flams-Frans.

Matte var INTE nöjd, men kom att tänka på ett råd hon fick igår på samträningen av Anna, matte till Tim. (Tror att hon heter Anna, annars får hon gärna höra av sig om hon läser detta ;) ) Tim hade tydligen lärt sig samma sak när han var valp; står man vid dörren så får man gå ut. Gå ut är roligt för ute kan man leka roligare än inne. Anna lärde mig att om man är en tråkig och passiv matte som inte alltid leker så fort man är ute så kan valpen sluta springa till dörren så fort den bara vill leka. Operation passiv och riktigt tråkig matte har således inletts. Vi hann inte mer än in efter den första busrundan så ville valp ut igen. Matte var då den tråkigaste matten genom tiderna. Valp ångrade sig och vill gå in. Matte log för sig själv och bestämde sig för att själv äta frukost. Valp surade en stund, men gick sen och lekte för sig själv. Helt otroligt. Matte tackar Anna så mycket för tipset och är lycklig över att vi kom att prata om det igår på samträningen. Ska träna på att vara trist om Frans fortsätter tro att han får gå ut och leka så fort han känner för det om han sätter sig vid dörren... Jag kanske gick på det en gång, men jag kommer inte gå på det fler!

Det är inte helt enkelt att uppfostra en valp, Frans är läskigt söt och har redan ganska bestämda åsikter om saker. Exempelvis som nämndes i förra inlägget: "Regnar det vägrar valp gå ut, då är det varmare att kissa inne...". Det blir bra för oss att gå på valpkurs och lära känna varandra ännu bättre. Då kanske valp vill lyssna på matte lite mer... Nu ser han ut som en liten ängel, ligger på rygg halvt under soffan med alla benen i vädret och ser så söt ut. Tittar man lite närmre så ser man att han minsann passar på att bita i soffan samtidigt. *suck*

Dock är det en underbar upplevelse att ha valp. Särskilt för mig som inte mår så bra... Valp är terapi, den bästa man kan få! Det största av allt, i natt sov han i sin egen korg bredvid mattes säng. Matte la ner sina mjukisbyxor som luktade matte och sen sov Frans ända fram till morgonkvisten då han blev ledsen och fick komma upp och sova på huvudkudden sista timmarna. Lill-plutten. Mattes älskling.