Äventyr i stora världen...

Så är vi alla hemma igen, oskadda. Eller jag är väl åtminstone inte mer skadad än när jag åkte. Usch, mår inget vidare... Magsår/katarr ska man tydligen ta på mer allvar än jag hittills gjort. Inte ens semester och medicin har lyckats göra det bättre... Ska till läkaren nu i början av nästa vecka. Känns som att jag måste ta tag i mig själv och börja lyssna på min kropp. Jag är inte direkt känd för att vara bra på det.

Börje har också magsår. Han har ett stort plåster på magen. I hans fall är det troligen inte stress utan allt kaffe som orsakar besvären. Gnäller gör han iaf duktigt... Han ligger inne och sover nu. Jag lovade honom att jag skulle ladda upp bilderna från när han och Bettan tittade på Håkan Hellström på Piteå Dansar och Ler innan han vaknar... De var så söta så, satt i fönstret och diggade. Vi hade ju utsikt direkt ner på stora scenen så det var bra. Småttingarna försvinner så lätt i bland allt folk annars.

Jag tänkte berätta om varför jag började blogga igen så här helt plötsligt. För ett antal år sedan skrev jag frenetiskt om livet, sagor och allting på olika ställen här i cyberrymden. Så en dag slutade jag. Tappade all skrivarglädje. Egentligen tappade jag livslusten om jag ska vara ärlig och därmed försvann även sådana mindre viktiga delar som skrivarglädje.

Nu har jag återförenats med en person som betyder så otroligt mycket mer för mig än vad hon någonsin kommer att kunna förstå. Det är en tjej som jag haft mitt livs roligaste tid med och som jag hoppas vill göra om allt det är med mig igen. Eller kanske inte göra om, men göra nya knasiga saker. Tänkte ge er ett axplock av saker vi gjort så förstår ni nog hur roligt jag haft tillsammans med henne. Och om hon läser det här, vilket hon gör eftersom hon diggar börje, så kommer hon nog förstå nu, om hon inte redan fattat, vem hon är:

  • Tappat en bildörr till en minibuss mitt i stan under färd.
  • Kommit på att linser färgade med röd karamellfärg är bra att använda även om man aldrig använt linser någonsin förr. Vad är det värsta som kan hända liksom?
  • Träffat "Döden"
  • Åkt till alperna och blivit lite för onyktra "jäkla beduiner, var e min limefrukt!"
  • Hört ljuden av hur vår rumskamrat mister oskulden vid fotänden av vår säng "håll käften Sir Väs, jag försöker sova"
  • Demonstrerat flygtur utför trappen på hotellet i alperna och fastnat.
  • Haft hallucinationer om taxar vid lunchtid helt nyktra.
  • Drivit stackas främmande pojkar till vansinne; "nej jag hör inte dig, det är som att det är en vägg här, hallå??
Oj, oj, ju mer jag tänker på det desto mer ler jag.Idag är det få förunnat att se mig le. Jag känner liksom inte för att le längre. Men hon får mig till och med att skratta tjejen. Dessutom har hon träffat en pojke som gör att jag blir helt varm i kroppen, de är så fina tillsammans.

Hur som helst så tyckte tjejen att jag borde börja blogga. Och här är jag nu. Jag bloggar igen. Och det gör mig seriöst gladare. =) Hon känner mig väl fortfarande. =)

Damn, jag blir helt sentimental. Måste ta en paus och samla mig... fortsättning följer...

Kommentarer
Postat av: Verånken

Älskade bästaste DU!!

Finns det något som gör mig just nå gladare än att du ska komma hem igen??? Knappast!!



Jag längtar som FAN!



Dock tycker jag att det är lite onödigt att du ska ha magsår - det där måste vi som få ordning på tycker jag... men det kommer nog ordna sig ska du se :)

Bara vi får lite hyss ur kroppen så kommer allt annat att bara som stå stilla du vet...

Har du kvar alla dom andra historierna?

Jag kommer ihåg en om en ninja och en växelreceptionist...hehehhe



När jag är nere - då tänker jag på dig och då blir jag genast mycket gladare!



Puss på re!

Love you

/Posten wannabe

2008-08-03 @ 19:08:55
URL: http://badskans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0